Idag åkte jag, Emma och pappa ut och hälsade på farmor och farfar i Gnarp. Det är mitt ute på landet, det är tyst och lugn och skönt. Har inte varit där sedan i julas och då var det så mycket snö att det knappt gick att vara ute. Jag och Emma sprang runt och härjade och gick till alla platser vi lekt häst på som små (att leka häst var det enda vi gjorde, vart vi än var). Emma var i princip den enda som fastnade på bild, men jag trivs bättre bakom än framför kameran.


Farmors våfflor och hemmagjorda sylt. Finns inget bättre.


Lon är gammal, massa rostiga hästbett och årtal i cementgolven.


Vi klämde in oss i lekstugan. Där har det varit samma saker och luktat på samma sätt i alla år.


Vi klättrade och hängde i äppelträden (Emma i alla fall).


Kilometer med åkrar finns det.


Massa sol, massa fönster och en och annan fjäril.

Åt middag hemma hos Ronja. Att äta Ronjas mat är lite av ett hallaluja-moment. Jag, som är veteran när det gäller att äta Ronjamat, hade klätt mig i oömma och expanderande kläder för största möjliga matintag. Man får inte vara dum.


Efter maten åkte vi upp till Norra Berget och tittade på brasa, hälsade på Mamma-Ammi, tittade på småhästar och minglade med barnfamiljer.


Modern barkbåt - linsskyddsbåt.


Får inte glömma turistposen. Viktigt, viktigt. Ronja is bringing it.


Åkte hem från Norra efter att maten fått sjunka litegrann och åt efterrätt.


Ytterligare en modern barkbåt - Heinikenbåten. Byggd av Ronja. Det syns, den är ju estetisk vacker liksom. Jag avrundade kvällen klockan tio då mina ögon inte kunde hålla sig öppna längre. Pensionärsvarning på mig. Men så är det när man kliver upp klockan sex varje morgon och springer upp och ner i trappor & krattar som en galning hela dagarna. Man kan ju inte vara på topp jämt, menar jag. Ska bara sova igen mig så är jag på G igen. You'll see.

Såhär ser jag ut precis just nu. Eller tekniskt sett för ungefär tio minuter sedan. Nu har jag i alla fall MGMT – Time To Pretend i öronen och ska alldeles, alldeles strax knalla bort till Ronja och hjälpa henne. Eller jag får nog inte hjälpa henne. Jag ska titta på när hon lagar mat, helt enkelt. Det är nog lika bra med tanke på incidenten med aiolin i åttan...

"Undrar om det är såhär det känns att ha vattenskalle?"


Jag och Emma. Lika fina som vanligt.


I min familj kommer fortfarande påskharen och lägger ägg trots att den yngsta av oss är snart 15.


En dag gick vi till Viterliden och konstaterade att vi inte ville vara där, så vi gick ner igen. Sedan packade vi in oss i ett par bilar och åkte till vindkraftverken och åkte pulka, åt pannakaka & fläsk i solen och andra bra saker.


Emmapemma.


Solbrillorna åkte fram mellan varven.


Vi åkte offpist med pulka, vilket var en sådär smart idé såhär i efterhand. Det gick bra på vägen ner, men sen var det bara att hålla god min och krypa sisådär en kilometer i uppförsbacke och blötsnö. Man blev blöt och trött.



Jag, Emma och kusin Johan. Som vanligt fastnar aldrig kusin Linda på bild för hon är som hon är (fast på ett bra sätt).

Söndag. Lite solsken, en liten sväng till birsta, lite glömskhet, lite Depeche Mode i öronen, lite plusgrader och mycket ensamtid. Om ungefär femtio minuter är dock min ensamtid över och jag ska spendera kvällen med Amanda. Det blir bra, tror jag. Eller jag tror att jag vet att det blir bra.

Idag har jag lagt till och tagit bort massvis med bilder från min externa hårddisk och hittat några gamla godingar. Slänger in några smakprov (dom bilder som faktiskt går att visa för allmänheten....):