After party in a hotel room Pretty soon there will be no moon Stumble home in the pouring rain Let the water eat my worried brain Some days I just cant get along I need a head to leave my shoulders on
Åter i Sundsvallet. Trött, hes och förkyld, men otroligt nöjd med helgen som varit. Har sett många fantastiska band och artister och haft väldigt roligt. Så det här kommer bli ett långt inlägg om det och några kackiga bilder från mobilen. Mest för att jag själv ska komma ihåg.
På torsdag förmiddag, cirkus 11.00, blandade vi en bytta margaritas (ja, eller en fet pastagryta margaritas om man ska vara sån) och åt tacorester. Det första vi såg var Den Svenska Björnstammen, som inte kommer gå till historien som episka musiker men dom är lite roliga. Och halva gänget har fruktansvärt smala ben. Bara det, liksom. Vi slängde ett öga på The Gaslight Anthem och Slash & Myles Kennedy, ochså. Lite senare såg vi fantastiska Vintage Trouble, och jag tror faktiskt fantastisk är ett understatement. Dom var så-jävla-bra.
Gubbarna i Eagles Of Death Metal var riktigt roliga att se. Dom bjöd mycket på sig själva och det var fullt ös. Efter dessa rockfarbröder knallade jag och Nathalie till forna Teaterladan för att se Miles Kane som tyvärr inte var vad vi förväntade oss. Torsdagskvällen bjöd på återförenade Stone Roses. Dom var bra och avslutade med I Am The Resurrection som är en av mina favoritlåtar. Efter Stone Roses spelade mitt älskade The Kooks som var precis så bra som jag hoppats. Fanns inte en låt som jag saknade och dom var en utmärkt pepp inför Justice som föga förvånande levererade en fet spelning. Efter att blivit knäckt av Justice såg vi James Blake som även han var helt fantastisk och snudd på magisk.
^ The Stone Roses
På fredag var vi ett trött gäng, men vi knäckte ändå några bärs och lyssnade på Bombay Bicycle Club från Nathalies balkong. Till halv tre gick vi till området för att se Anna Ternheim och det var fint som alltid. Ännu bättre blev det av att ligga i gräset under en gassande sol. Senare såg vi The Soundtrack Of Our Lives, Markus Krunegård, tunga Big K.R.I.T och grymma Kasabian innan det var dags för middag.
^ The Kooks
Mätta och lagom tankade kilade vi iväg för att se The Cardigans spela Gran Turismo från början till slut. Och ack, det var fantastiskt bra. Att dom slänge in några bonuslåtar, som You're The Storm, Communication och I Need Some Fine Wine And You Need To Be Nicer gjorde det hela ännu bättre. Moto Boy var stand in-gitarrist och Nina Persson var fabulös som alltid. Mellan Cardigans och The Cure hade vi tänkt se Feed Me, men när vi väntat en halvtimme och det fortfarande bara var tekniker som rände runt på scenen gick den planen i stöpet och Feed Me ställde in på grund av tekniska problem. The Cure avslutade fredagen, och det känns fint att kunna säga att jag sett Robert Smith och hans kompani men det är tyvärr inte mycket mer än så. Lite monotont och två timmars speltid (som tydligen drog över till tre) var mer än vad våra trötta kroppar orkade så vi drog hem utan att höra Friday I'm In Love. Fick i alla fall höra Lovesong som är ett fint stycke musik.
^ The Cardigans
Vi började lördagen med att lyssna till Far & Son från balkongen och fortsatte med att gå bort till området för att lyssna till gubbarna i Nationalteatern. Mest för att dom är roliga. Fortsatte eftermiddagen med älskade The Vaccines som ochså var så bra som jag förväntade mig av dom. Sen gick vi hem för att äta och röja, sista dagen får man göra det. Senare såg vi slutspurten av Garbage och skulle egentligen se Noah And The Whale, men dom hade blivit satt på en för liten scen, inomhus, och det var hundra meter kö för att ens komma in. Det var trist, för jag ville se dom. Mot kvällen spelade The XX som jag nötte rätt bra när dom släppte sin skiva för ett par år sedan. Dom var fantastiska även dom, lite magi, lite så man skulle kunnat hamna i trans. Blev glad av att dom spelade Night Time som är min favoritlåt med dom.
Efter The XX följde allas vår favorit douchebag, Noel Gallagher och hans High Flying Birds. Jag är ett stort fan av Oasis och ett fan av hans soloprojekt och det var en bra spelning. Mannen i fråga yttrade inte så många ord, och det kanske är lika bra, är rätt övertygad om att det skulle komma nånting mindre snällt ur honom då. Han avslutade med Oasisdängan Don't Look Back In Anger och hela Hultsfred sjöng med. Efter detta ville vi pumpa upp vår energi, så vi dansade loss till min väns vänner som DJade en stund innan vi gjorde av med större delen av energin på feta Gorillaz Sound System som bjöd på en dansfest utan dess like. Sjukt coolt. Verkligen. Dom dängde faktiskt Justice på den fronten. Avslutningen på hela kalaset blev franska M83 som även dom levererade en fantastisk spelning och det var inte bara Reunion och Midnight City som fick publiken i gungning.
Allt som allt: fantastiska dagar. Att bli sjuk och hes är så värt det. Vi ses i augusti, Hultsfred. Då lika tyst och folklöst som vanligt.
Ikväll packar jag väskan, imorn bär det av till Stockholm. När jag kommer tillbaka har jag frugan med mig och festivalen kommer vara i startgroparna. Nånting sånthär (och ja, jag inser att en del krockar och en del kommer jag hinna se en kvart på innan jag måste vidare, men det sket man väl i) kommer min Hultsfredsfestival se ut:
Torsdag:
15.00 Den Svenska Björnstammen
16.15 The Gaslight Anthem
16.30 Vintage Trouble
17.30 Eagles of Death Metal
18.45 Slash
19.00 Miles Kane
21.30 The Stone Roses
23.00 The Kooks (Frank Turner spelar samtidigt - jag väljer dock tveklöst Kooks)
24.00 Justice
01.30 James Blake
Fredag:
13.30 Bombay Bicycle Club
14.40 Anna Ternheim
15.50 The Soundtrack Of Our Lives
17.00 Markus Krunegård (eller eventuellt Katzenjammer, har ju faktiskt redan sett Markus)
18.00 Simian Ghost
18.20 Big K.R.I.T
19.30 Kasabian
22.30 The Cardigans
00.45 The Cure
Lördag:
13.30 Far & Son
14.30 Nationalteatern
15.30 The Vaccines
16.30 Marina And The Diamonds
17.00 Future Islands
19.00 Mumford & Sons
20.30 Garbage
20.45 Noah & The Whale
21.30 The XX
22.45 Familjen
23.00 Noel Gallaghers High Flying Birds
24.00 Gorillaz Sound System
01.30 M83
Sayonara, vi hörs om en och en halv vecka. Nu kör vi!
Jag har precis börjat kalkylerings-bootcamp. Satt i sex timmar idag. Två och en halv vecka kvar till tenta. Om jag sitter sex timmar varje dag i två veckor ska väl även jag, som är handikappad i matte, klättra över G-sträcket. Idag pratade vi med Marcus från Island In The Sun som vi ska skriva B-uppsats till, han var skittrevlig (såklart, han är ju gammal MEMare) och det känns prima vagina på den fronten.
Mindre än en månad kvar till festivalen med den fetaste lineupen i år i Sveriges musikigaste byhåla där jag råkar bo. Om exaktamundo en månad har vi ganska precis sett the XX och laddar upp för Familjen, Noel Gallagher, Gorillaz Sound System och M83. Fantastiskt.
Måndag (visst är det måndag?). Varvar vila och film med artikelläsande. Livet är inte speciellt intressant idag, så du får tre låttips (från tre band som spelar på Hultsfredsfestivalen i sommar, tagg!) istället som jag tycker du ska lyssna på om du har en stund över:
De där drömmarna vi drömde kom från gränsland bortom taggtråden där skyttegravar grävdes när någon annan byggde landet när vi sov Nu är vi vakna men vi känner inte igen oss De har rivit våra gator bränt ner lekplatserna där vi hängde som barn Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
Godafton. Tentapluggandet har börjat. Har spenderat hela dagen med affärsredovisning och budgetering och det ser ut att bli en kväll med det ochså. Min lägenhet ser ut som skit, jag ser ut som skit. Livet leker. Men nu ska jag äta. Är hungrig. Har slagit igång min lista inför Hultsfredsfestivalen som jag längtar mer till för varje bandsläpp. Nu senast utökades den redan feta skaran av bland annat Noel Gallagher, the Vaccines och Miles Kane. Är ett stort Oasis-fan och gillar hans soloprojekt så är mycket peppad för Noel Gallagher. Jag har älskat Vaccines sedan jag hörde dom första gången och gjorde tabben att missa dom på P&L i somras och när dom spelade på Debasser i december hade jag redan köpt tågbiljett hem till dagen innan spelningen. Tredje gången gillt. Nathalie introducerade mig för Miles Kane och jag gillar honom som fan. Väntar på spelschemat med skräckblandad förtjusning, är rädd för att allt kommer krocka eftersom det är så stört många jag vill se, och än är inte lineupen klar...
I övrigt har jag glömt att jag skulle ge dig, kära läsare, ett musiktips. Jag har för mig att jag nämnde att jag och gruppen var i Oskarshamn förra helgen för att kolla på ett band vi jobbar med i ett grupparbete. We Met Tomorrow heter dom och dom och har ni tid över bör ni verkligen lyssna på dom. Men framför allt, får dom för sig att spela någon annanstans än här i smålandsskogarna bör ni gå och se dom, för dom var riktigt bra live. Mycket trevligt. Dom är lite speciella som band eftersom dom inte har någon trummis, utan sångaren spelar gitarr sittande, samtidigt som han bankar på en baskagge och en tamburin med fötterna, och basisten spelar bas samtidigt som han spelar cymbaler via fötterna. It's totally awsome. Så, lyssna in er.
http://www.festivalrykten.se/mumford-sons-jobbar-pa-nytt Men, JA! Winning! Älskar Mumford and Sons och har lyssnat fruktansvärt mycket på Sigh No More sen det kom och grämer mig för att jag inte åkte och såg dom på WOW förra sommaren. Håller tummarna. Tills dom vitnar.
http://www.festivalrykten.se/the-kooks-till-hultsfred fatta att detta seriöst skulle göra hela mitt 2012. Snälla Gud, tomten, buddha, jesus, Chuck Norris, Allah, McGyver och alla andra som kan tänkas hjälpa till, boka Kooks till Hultsfred.
Så. Idag händer det saker i Hultsfred, typ som att jag har tenta om en vecka och har en vecka med (lite för) intensivt tentaplugg framför mig. Och typ som att jag idag har bockat av ett seminarie. Och typ som att idag har Hultsfredsfestivalen släppt de tre första banden till sommaren; Justice, Noah and the Whale och Future Islands. Sen tidigare har dom släppt the Cardigans ochså. Jag är väldigt peppad på både Cardigans, Justice och Noah and the Whale, Future Islands har jag inte hört och därför är det dom som spelas på spotify at the moment. Senare den här veckan släpper dom ett headlineband ochså, jag väntar med spänning.
Det är redan givet att gå på Hultsfredsfestivalen i sommar när jag ändå råkar bo i den här hålan. Och att jag råkar bo 200 meter från festivalområdet. Sen får vi se vad det blir. Kan bli en festival till. Skulle gärna åka på Way Out West om dom drar nåt bra, men dom släpper första banden imorgon så vi får väl se.
Det var lite tjat om festivaler som egentligen är helt orelevant, men det sket man väl i.
Vart glad igår när jag såg på spotify att Angels & Airwaves släppt nytt. Angels & Airwaves – Love, Pt. 1 & Love, Pt. 2. Dom är inte lika bra som dom gamla, kanske mest för alla minnen jag har till de gamla albumen. A&A är helt klart ett nostalgiband för mig. Men allt som alt, pt 2 är bättre dock, enligt mig. Det gjorde mig i alla fall glad igår. Tur man blir glad för det lilla menar jag.
