Okej. Så. Odis mår bra. Anledningen till min, uppenbarligen, obefogade oro var att hon haltade något sjukt i torsdags, och när jag kommer hem får jag ett samtal från Helen som säger att Odis är så halt att hon inte ens stödjer på höger fram. Jag lever i konstant rädsla över att det ska bli något fel med hennes ben, hon är ju trots allt över tjugo år nu, och hon har varit rätt snubblig på senaste tiden. Antagligen oroar jag mig i onödan. Som alltid. Anledningen till hennes feta hälta var i alla fall en hovböld. En äcklig liten hovböld. Idag ska jag trotsa regnet och åka upp till henne och ta hand om denna äckliga lilla hovböld. Och henne, såklart.

Igår var det fredag = party, jag hade en mycket väl godkänd kväll innehållande trevliga människor, kebab, krogsväng och ösregn. Om möjligt ösregnar det ännu mer nu. Och det verkar inte finnas några planer på att sluta, heller.