Stumbling towards my apartment, pressed you close against the screen door, close enough to feel underneath your clothes
Idag började min arbetsdag klockan kvart i sju och slutade halv elva. Alltså halv elva som för fyrtiofem minuter sedan, halv elva som i halv elva på kvällen. Jag har åkt tio timmar bil, oroat mig över serverdatorer och varit så trött att det susat i huvudet. Sista biten hem framför ratten ville jag styra ut i diket. Tur att jag hade Ronja brevid som försökte få mig på bättre humör genom att sjunga Disney-låtar för mig.
Häromdagen när jag och Ronja hade jobbat i östersund bestämde vi oss för kinamat till middag. När vi satt och som bäst åt våra tre små rätter fick Ronja ett sms av Halebop som sa att man fick skicka en önskan till dom och att dom skulle uppfylla denna önskan. Jag undrade om jag skulle få en rosafluffig ponny av halebop om jag önskade mig det. Eller kanske en flygande matta, en egen måne eller en resa till Fylke. Jag tror inte att halebop skulle ge mig en flygande matta, en egen måne eller en resa till Fylke. Dom skulle nog bara ge mig gratis sms i 30 dagar och en samtalskostnad på 0kr/minuten inom halebop. Som vanligt. Ibland är vanligt så tråkigt.
Nu är jag sådär trött så att jag vill styra bilen i diket igen. Det susar i skallen och jag är grusig i ögonen.