Here's the day you hoped would never come, don't feed me violence, just run with me through rows of speeding cars

Ibland får man höra nånting som får det att riktigt knytas i magen, som får det att kännas som om någon har satt sig på lungorna och man kan inte andas. Och att känna sig så hjälplös som man gör i den stunden vill man aldrig känna sig igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0