4 år av saknad, jag var 15 år när han åkte. Och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för vad jag än skriver kommer inte väga upp hur mycket han betydde för mig och hur mycket han gjorde för mig. Min fina vän. Jag hoppas att du fortfarande lever och har det så bra som du hade det sist jag hörde nånting, för du är värd allt gott och fint i hela världen, prinsen.

They say memories are golden
Well, maybe that is true
I never wanted memories
I only wanted you

But now I know you want me
To mourn for you no more
To remember the happy times
Life still has much in store

Since you'll never be forgotten
I pledge to you today;
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay

Det här skrev jag till honom när han hade åkt:
"Tänk dig hur du står där på grusuppfarten ensam och ser bilen åka iväg. Du känner hur en halva av dig helt och hållet försvunnit. Du förstår inte hur det här kunde hända, hur någon kunde låta det hända. Vi var ju självsfränder, älskling. Vi passade ihop som yin och yang, som handen i handsken, som Adam och Eva, som du och jag. Vi var ju menade för varandra.

Tänk dig att du blivit av med den enda som kunde älska dig med alla dina brister, och även om du föll i tusen bitar skulle ingenting förändras. Ni tillsammans kunde lura världen, ni tillsammans mot världen. Tänk dig att förlora det enda som betydde nåt. Även om du var solrglig, ful och fel så fanns det någon som skulle älska alla dina brister, älska DIG med alla dina brister. Jag kommer alltid sakna dig, all ways and always.