Jag lever. Är bara överallt och ingenstans samtidigt och hinner inte med att ge livstecken. Ikväll ska jag dock ta mig tid att ge lite livstecken och berätta en liten historia för er, om när jag och Ronja klättrade upp på Rasmus balkong. Det är en sjuhelvetes historia vill jag lova.

Nu ska jag invänta lunch. Det kurrar lite i kistan.