Och nog levde vi livet alltid! Har varit lite seg i starten med att lägga upp bilderna, meeen jag skyller detta på att jag inte haft tid samt varit småkrasslig dom senaste dagarna. Och det är ju faktiskt sant. Men nu drar jag tummen ur röven, här har du några fina kodak-moments (dom är inte tagna med min systemkamera utan med mammas lilla digitalkamera, alltså är kvallen därefter):


Var crazy och chansade på en låda vin. Det visade sig vara survin. Inte helt okej, men ner gick det.


Oskar Linnros. Grym. Märkte av hans orutin när det kommer till att sjunga, men det är pettitesker.


Så jävla ful bild. Oskar, Alex, Rasmus, jag och Ronja. Mina homies.


Ännu en ful bild. Herregud!




Shout Out Louds. ♥


Maskinen.


Från insidan av min och Alex regnponcho. Mycket tjusigt.


Melissa Horn.


Johnossi. ♥


Familjen. Helt fantastiskt. Det snurrade i min skalle.


Kent. Fina, älskade Kent. Finns inte en känsla ni inte kan sätta ord på. ♥


Fläskfilé och beasås-pizza. Svårslaget.


En episk stund. Ronja håller i en tänd cigarett för första gången i sitt liv. Hon var lite rädd.


Hoffmaestro. Såklart. Grymma. Såklart.


Teddybears.


Avslutade lördagkvällen och festivaldagarna med en oxfilérulle. Det är så jävla gott. Skulle kunna leva på dom. Bilden visar hur mycket som blev kvar av min = ingenting.

Grymma festivaldagar, grymma band och grymma människor. Puss.