Idag läste jag min fina Ronjas blogg och la ögonen på detta, tillhörande hennes 30-dagarsgrej som varenda kotte gör just nu. Jag älskar att hon citerar min historia (en true story, såklart), och jag älskar henne för att hon älskar cherry coke så mycket att hon börjar gråta. Jag kanske inte säger att jag älskar dig nog ofta, men det gör jag.

Josefine och jag har varit vänner i ungefär sju år, det här är varför jag älskar henne;
"Igår satt jag och Ronja hemma hos henne och surfade på cybervågen och på någon blogg någonstans kom det upp en bild på Vanilla Coke (aka det äckligaste man kan dricka) och då sa jag att jag sett att dom har denna fruktansvärda skapelse på ica. Vi surfade vidare och ungefär 30 sekunder senare kom jag på att "just det, dom har cherry coke ochså!" 

Då vänder sig Ronja mot mig, med ögon stora som tallrikar och säger "skojar du!?" varpå hennes ögon börjar tåras och när jag säger "nej, det finns!" så börjar hon vifta med händerna och le så mycket att det var tur att öronen var ivägen och "titta, jag blir så glad att jag börjar gråta!!!" 

Igår fick jag alltså Ronja att gråta. Av glädje. Jag kände mig som en sådan vardagshjälte."