Jag är trött, har cp-ont i tänderna, har träningsvärk och pollensnuva. Alla fel. Men jag håller humöret uppe och springer (ja, springa är väl att ta i, jogga is more like it. Och ja, jag joggar faktiskt uppför trapporna. Helvetet har frusit till slut) i några trappor till och försöker ignorera att mina ben är stumma och att jag inte kan andas som folk. Men det är okej!

Nu vet du att jag lever. Kanske inte länge till, dock.

Uppdatering: nu har jag mensvärk ochså, och solen har gått och gömt sig. Det blir bara bättre och bättre. Ska trösta mig med att handla kläder innan jag åker till stallet. Lite plåster på såren. Om jag nu har några sår. Kanske några skrapsår.