Lämnade Sundsvall vid åtta imorse för västerbotten, Kristineberg närmare bestämt. Har ikväll skrattat så jag fått kramp i magen och kinderna och alla tänkbara kroppsdelar man använder när man skrattar och jag måste ha förlängt mitt liv med minst ett par månader. Det är så skönt att kunna träffa släkten häruppe och få skratta sig blå i ansiktet ibland. Fast ibland är nog lite för sällan. Har ochså ätit grillat lamm, druckit rödvin och för en liten stund sedan varit ner till grannen som just förlorat sin karl, 84 år gammal. Dom har bott här i alla år och är nästan som släkt dom med, så det var sorgligt. Satt där på rad och grät ikapp i princip, i min familj gråter vi till allt från Djurpolisen till nyheterna till barnprogram. Kranen vet inga gränser ibland. Fast nu var det ju befogat, i alla fall.

Imorn ska min kusin Linda-binda konfirmera sig, och jag hade nästan räknat med soligt väder och många plusgrader, men är det +7 och vindar som nästan blåser omkull en imorn kommer jag utan tvekan att frysa av mig åtminstonde ett par kroppsdelar. Får se hur min kropp gestaltar sig när jag återvänder hem på söndag.

Nu ska jag hoppa ner i soffan med resten av släkten och se på film och fjanta runt. Värm mig i tankarna imorn. Jag fryser redan.