Kristian Anttila
Och jag behöver dig kanske mindre än jag gjort förr
men mer än du någonsin fått veta
Och alla minnen som du blir kvar som
blir det täcke jag bäddar ner dig i
Du är som fjädrar
Du är som fjädrar
Du är bara ett svagt brus i luren
Det glas jag för till bordets kant
Här är mina två händer som inget griper
Ser bara på hur du glider ifrån
Och jag älskar dig kanske mindre än jag gjort förr
men mer än jag nu någonsin kan låta mig
Och alla minnen som du byts ut mot
blir den bomull som jag sparar dig i
Du är som fjädrar
Du blir som fjädrar
Kommentarer
Trackback
