Varför känns det alltid som att det inte finns något hopp om livet på måndagar? Jag gillar inte måndagar.

Ska snart åka till stallet och kolla till Odis, Helen ringde igår och sa att hon inte var nå pigg när dom kom hem igårkväll, hon hade bara legat i hagen. Vet inte om det kan vara kolikkänningar, åldern eller (förhoppningsvis) ingenting. En klump placerade sig none the less i min mage och jag ska åka så snart bilen blivit varm.

Ha en fortsatt bra hopplös måndag. I will.