Jag tjatar ju jämt på om Odille och att jag håller till i stallet i tid och otid men visar aldrig några bilder på hur det faktiskt ser ut och berättar hur det är däruppe förutom det som rör mig och Odille (det är ju lätt hänt) så här har du! :


Så här ser stallet ut. Det är inte mycket till stall eftersom hästarna går på lösdrift och är ute dygnet och året runt. Det är en liten sadelkammare, plats att göra iordning hästen på och en plats för hästarna att stå under tak när det är dåligt väder. That's about it.


Går man in i hagen hittar man tre små (stora) hästar. Zidde, längst till höger som inte fastnade på bild för han var för upptagen med att kolla vad jag höll på med, samt Raspall och Odille.


I sadelkammaren kan man säga att det är för mycket saker på en för liten yta. Odis ena vintertäcke hänger därav över en av sadelhängarna för det får inte plats på hyllan. Ska nog göra ett försök att knöla dit det någon dag ändå.


Just nu är det bår för fulla muggar därute, vitsippor och andra blommor överallt (jag kan typ inga andra blommor men dom är där i alla fall) och Odille tar varje chans hon kan att köra ner huvudet i backen och äta gräs.


Stallet ligger på Alnö och fem minuter från havet. Det är himla fint. Förra sommaren provade jag aldrig att bada med Odille, men ska tamigfan göra det i sommar. Återkommer med resultat.


Sen när hästen är riden, matad och utsläppt händer det att det är sol och 20 grader varmt och att man har några extra minuter att sitta vid stallväggen och sola och se skev ut innan bussen går (när bilen är på lagning för att startmotorn och allting annat på den strejkar). Life is good.


Avslutar med en bild på Odille. Har inte berättat så mycket om henne heller, kom jag på. Hon är i alla fall ett svenskt halvblod och 21 år gammal (men beter sig som en unghäst, det är inte klokt). Hon är en stark och pigg gammal dam med en stor potion egen vilja och ger en aldrig något gratis. Tog ett tag innan jag lärde mig vilka knappar jag skulle trycka på henne i ridningen men nu går hon riktigt bra. Emma ska filma oss nästa vecka nån gång, så vem vet, resultatet kanske dyker upp här sedan. Hon snålar aldrig på krutet, dock har ett par förgående medryttare blivit rädd för henne, och jag kan se varför man skulle kunna bli rädd för henne, men mig skrämmer hon inte. Inte på en endaste fläck. Jag är alltså medryttare på henne sedan ett och ett halvt år, men det är bara jag som rider henne och ägaren har sagt att jag får ta över henne som min egen när jag känner att jag har tid och ekonomi för det. Så länge duger nuläget alldeles perfekt. Och som alla antagligen redan vet är hon min allra bästa vän och jag skulle inte byta bort henne mot något. Jag älskar dig din gamla nucka ♥