Jag hade en fin kväll igår. Min fina Ronja fyllde ju år i veckan och igår skulle hon och Jennifer firas med middag och dricka och fint sällskap och sånt. Ibland tänker jag på hur bra det är att jag faktiskt har så många bra människor i kretsarna. Tycker om hur dom är raka och hur dom får mig att skratta tills jag har kramp i käkarna.

Och efter middagande, vinande och besserwisserspelande utforskade vi sundsvalls uteliv en söndag (recension: inte mycket att hänga i julgranen) och hamnade till slut på allstar under värmelamporna. Allt eftersom tiden gick blev det mer och mer manfall tills bara fyra återstod. The fantastic four, liksom. Världens bästa foursome. Och snart åker tre av oss till andra delar av sverige och vi har inte umgåtts som vi borde i sommar. Det gjorde oss nog ledsen allihopa.

Vi satt kvar under värmelamporna tills personalen började hänga upp stolarna runtomkring oss. Då tänkte vi att det kanske var dags att gå. Så vi satt på donken tills klockan passerat ett och åt cheeseburgare och pratade om allt från P3 till brustablettsfyllor.

Ni är så himla bra, så ni vet. Jag tycker om er. Och jag tycker det är bra att även fast vi inte setts allihopa på länge så är det som om det vore igår.