Allt börjar närma sig nu. Dra ihop sig, liksom. Och allt går så himla fort. Tyckte jag nyss kom tillbaka från att ha flyttat möblerna och tyckte det var så himla långt med tre och en halv vecka tills jag flyttade på riktigt (men såklart det inte var så långt som jag tyckte), och nu står jag här och säger hejdå till dom viktigaste personerna i mitt liv. Har sagt hejdå till fyra av dom hittils. Och det sög (och nu pratar vi inte mer om det).

Känner att jag helst bara vill åka ner nu. På en gång. Har dock ett par till människor att säga hejdå till och saker att packa, men vore det inte för det skulle jag vilja åka nu. Det känns så jobbigt att stanna kvar nu. Jag blir bara ledsen för jag kommer sakna er så mycket.

Vad skolan gäller känns det som om jag är sju igen. Ny skolväska, block, pennor, sudd och hela kittet liksom. Fast på en vuxen nivå. Men ändå kan jag inte hjälpa att få panik över att ingen ska tycka om mig och att jag inte ska fatta vad lärarna snackar om. Men det är normalt, har jag förstått det som...

Nu ska jag sova.
Känns jobbigt att vara vaken just nu.