Never be one until we're two


Jag är trött och mitt huvud gör ont. Min lägenhet är stökig och jag har inte diskat disken. Jag är lite hungrig. Är inte peppad för att öppna Företagsekonomiska Forskningsmetoder för att vara lite förberedd för att börja med nästa rapport imorn. Vill inte ha mer företagsekonomi just nu. Däremot ser jag nästan fram emot att tentaplugga till musiktentan. Är det nåt fel på mig då?

Tim Christensen And The Damn Crystals – Never Be One Until We're Two


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0