Long road to ruin

Inatt vaknade jag av att mitt rum skakade och jag trodde i en mikrosekund att min sista stund var kommen. Det visade sig (såklart) att det var snö som rasat från taket. Några timmar senare blev jag återigen väckt av att min telefon ringde och någon med dolt nummer föväntade sig att jag skulle svara. Men tji fick den, för jag svarade inte.

Idag har jag mest suttit på ändan, men jag och mamma försökte oss ut på en promenad för en stund sedan. Gick sådär. Mamma trampade i hundbajs och jag höll på att halka varannan meter. Vi gjorde i alla fall ett tappert försök. Snart ska jag duscha, ikväll ska det ätas en försenad födelsedagsmiddag med familjen, sen ska jag kramas med Ronja kvällen lång eftersom hon är hemma. Man får ju ta tillfället i akt, menar jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0