Idag trodde jag att jag skulle påbörja min sista semeservikarievecka, men så fick jag för mig att läsa på anställningsavtalet och fick med skräckblandad förtjusning se att se nej, jag ska visst jobba två veckor till. Skräcken: är trött. Sådär snart-lägger-jag-fanimig-pannan-på-bordet-och-sover-trött. Har jobbat 8 dagar i sträck nu. Och förtjusningen, givetvis: mer klirr i kassan.

Och vädret är ju bra.
(fast nej, det är det ju inte.)