Kom hem från föreläsningen idag och slocknade på soffan på en gång. Vaknade cirka en och en halv timme senare med en kvävande ångest över att jag sovit denna en och en halva timmen istället för att plugga. Och den sitter i än. Den den trycker och slår mig i huvudet och skriker åt mig att jag är en dålig student som sover när hon ska plugga, och att jag kommer kugga tentan och behöva åka hem till Sundsvall och sitta på navet och dricka t-röd med alkisarna resten av livet.

Nu har jag ätit middag. Ångesten har inte försvunnit. Den sitter kvar. Sitter och hånar mig. Jag och Nathalie ska trampa bort till Helena och se Bonde söker fru (ja, I have joined the dark side) och jag ska tillåta mig att tänka på nåt annat ett tag. Sen blir det plugg resten av kvällen. Har köpt en packe dextrosol som får hålla mig vaken tills jag känner mig nöjd och inte har någon ångest längre.

Hatar dom dagarna när ångesten kommer tillbaka. Trodde att jag hade gjort klart dom dagarna. Fattar inte att jag orkade gå med den varje jävla dag. Fast det kanske är lättare på ett sätt när den är där hela tiden. Då blir den mer som en vän. När den slår till nu känns det som den slår så mycket hårdare.

Men jag ska bara slappna av och göra mitt bästa. Vad mer kan man göra?