Whatever people say I am, that's what I'm not

Skrev ett långt inlägg. Sen försvann allt. Orkar inte reboota just nu, så här får du lite bilder (igen): 
 

Jag och Odis. 


Cyklade på Emmas cykel. Saknade min Pilen (tur att vi är reunitade nu). 


Sista helgen hemma bastade jag med två av mina favoritpojkar här i världen. 


Såg på Kent i ösregn och åska. Blev blöt, men det var det värt. 



Och ja. Jag är alltså tillbaka i Hultsfred sedan igår. Har längtat. Är skönt att vara tillbaka inom sina egna fyra väggar. Ska tentaplugga djävulen i helgen för på tisdag är det omtentadags. Kanonkul. Är dock rätt ensam här för tillfället vad jag vet, men på söndag kommer iallafall Malin & Riccardo och då blir det reunion. Längtar. 

Det känns nästan omöjligt att tänka att när jag satt på tåget ner hit förra sommaren hade jag så himla ont i hjärtat och i år kunde jag knappt komma ner hit fort nog. Det måste vara ett gott tecken. När jag kom hem igår efter nio timmar på tåg och släpande av min astunga packning (läs: jag var rätt tröttlessgrinig) öppnade jag badrumsdörren och möttes av att golvet såg ut som ett träsk och hela rummet luktade som ett ochså. Då vart jag sjukt glad. 

Nu har jag pluggat klart för idag. Ikväll ska jag se på film och käka gurkstavar och vitlökssås som belöning. Imorn ska jag belöna mig med rödvin och ett bad (har saknat badkaret). Kanske recenserar min sommar nån annan dag. Vem vet. Inte du, inte jag. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0