Mumford & Sons till Hultsfred. Efter det kan jag dö lycklig (typ. Fast jag tänker ju inte dö). Så jävla glad.

Idag har varit en ganska bra dag. Det är skönt med bra dagar. Vädret har varit bra och jag har genomlidit en föreläsning som kan ha varat de längsta två timmarna i mitt liv. Två timmar med en gubbe som pratade om redovisning på släpig skånska och som inte alls hade nån koll på var han var. Han sa på skämt att vi ska ju inte bli ekonomer så vi behöver bara ha lite lätt koll på det här. Vi trodde han skämtade men det gjorde han tydligen inte, av hans väldigt steniga stoneface att döma (för den som inte vet läser jag företagsekonomi med inriktning mot musik och event och det blir man då ekonom på sist jag kollade). Jag dog inte av tristess, i alla fall, och det var det som var poängen.

Nu ska jag och Malin raida Willys och ha movienight.

Så. Mumford & Sons är klara för en svensk festival.
Hultsfred släpper band i veckan igen. Coinsidence? I hope not.

En söndag som är som söndagar är. Har suttit med ett arbete som är ett pain in the pooper men som förhoppningsvis snart är klar. Det har inte varit en jättebra dag idag, om jag ska vara ärlig. Just nu är jag nere och har ingen lust med nånting. Så jag ska nog gå en promenad. För 80528053 gången idag. Idag köpte jag tågbiljetter hem ochså. För påsk. Jag får inte åka hem förrän i april. Det känns lite jobbigt. Ännu jobbigare blir det att ha så många omkring sig som faktiskt kan åka hem lite när andan faller på. Det påminner mig ännu mer om att jag inte kan träffa min familj på flera månader. Men med lite flyt får jag hit min syster om ett par veckor, det skulle vara himla fint. Saknar henne.

I never believed you
I only wanted to
Before all of this
What did I miss?
Do you ever get homesick?
I can’t get used to it.

Nu ska jag snart sova. Ville bara säga att om ni inte lyssnat på Anton Kristiansson, gör det. Jag gillar honom. Han är så härligt rå och rättpå. Lite som en käftsmäll.

Jorå, det kom snö här i småland ochså till slut. Ganska mycket snö för att vara såhär långt ner, faktiskt. Här har ni ochså vyn från mitt köksfönster. I give you Storgatan.


Jag spenderar en del tid i mitt badkar. Det är så gött varmt och skummigt där. Brukar ha en bra rulle på datorn som står på handfatet, ochså. Då känns livet ganska bra.


Igår byggde jag ihop en bokhylla, så mina böcker och andra prylar inte ska behöva stå på golvet. Nu står dom så himla bra där i hyllan och min lägenhet känns lite mindre rörig.

Idag är det fredag (fast det känns som lördag). Har gjort lite plugg och sprungit ut och in ur lägenheten hela tiden, känns det som. Fast det har jag ju inte. Pantat lite pant, handlat lite, hämtat lite paket och ätit lite. Har fixat grönsaker och dipp och nu är det semifinal i På spåret (jag vet, tantvarning blablabla), heja Christer och Morgan!

Har skruvat ihop en bokhylla och lagt saker som bott på golvet under en längre tid i den. Ser mycket bättre ut. Om ett par timmar ska jag vara i skolan och mindmappa och vara smart inför nästa arbete och innan dess tänker jag försöka städa och diska och såntdär tråkigt men nödvändigt.

Just det. Godkänt på tentan ochså. Kändes så gött att jag nästan började gråta. Min pluggfokus över jul var nånstans vid noll och då finns det ingen större lättnad än att klara skiten och ha den ur världen. Livet kändes väldigt bra i den stunden.

Städa och diska var det, ja.
Det här var ju kul.

Goderafton. Jag fick en bra födelsedag trots min trötthet. Mina fina vänner bjöd på mat, öl och bowling och det var himla trevligt. Igår var jag och Malin och red igen och jag red en 6-årig C-ponny som brallade lite när han kände för det och bet på allt. Himla charmig liten sak. Idag har vi haft seminarie i sex timmar, men ett VG8 på vår rapport gjorde det totally värt det (och för dig som inte talar universitet är VG8 det näst högsta man kan få, alltså bra. Väldigt bra, till och med). MEMare är lite snyggare och lite bättre. Enligt programansvarige (och oss själva) åtminstonde. Vi tänkte vara impulsiva och åka till Kalmar och gå på Lilla Klubben ikväll för att fira, men sen ångrade vi oss och ska dricka vodkadrinkar och äta en shitload med chips hos Malin istället.

I övrigt är jag väldigt exalterad över bandsläppet Hultsfred gjort i veckan för i sommar. Mycket nöjd. Mycket peppad. Blev väldigt glad över the XX och det ska bli kul att se Garbage.

Egentligen tänkte jag skruva ihop min IKEA-hylla ikväll, men jag känner att det är roligare med vodkadrinkar och chips. Och gott snack med vänner. Behövligt och trevligt.

Basko Sthlm – Cajón

Idag tror jag minsann att jag råkar fylla år. 22 år närmare bestämt. Jag har haft en trött födelsedag. Har återigen sovit dåligt. Är rätt trött på det nu. Spädde på det redan trötta med 4 timmar affärsredovisning. Kan inte påstå att jag blev piggare av det. Nej. Ikväll ska jag antagligen plugga. Känns roligt. Eller så köper jag glass och ser på film. Den som lever får se. Just nu är jag bara så trött att jag är i det närmaste självmordsbenägen.

I alla fall, woo 22 år!

Har inte varit den bästa av dagar idag. Sovit dåligt. Igen. Lyckades i alla fall få sova några timmar och lyckades ochså ta mig ut på en timmes promenad. Har legat i soffan resten av dagen. Inte sovit, men inte varit vaken heller.

Är väldigt trött och likgiltig idag. Vädret känns ochså trött och likgiltigt. Lika bra att dagen är slut snart (snart och snart, allt är ju relativt). Det är fredag men det känns som måndag. Ingen koll på dagarna. Ingen koll på tiden. Ingen koll på nånting.

Ska nog gå ut och ta en promenad eller nåt.

The Shins – Simple Song

Igår gjorde jag massa saker. Städade lite, gick en promenad med Helena, åkte till Vimmerby med Helena och Malin & handlade. Slängde i mig mat, åkte till Hagadal med Malin, köpte träningskort och spinnade (nu finns det ingen turning back). Sen åkte vi hem, åt mat och öppnade vinlådan. Slog oss ihop med Anna och gick på fest i Stålhagen. Åkte kana nerför taket nedanför balkongen (kallt), spelade ölspel så det var öl över hela bordet och sånna saker.

Me Without You – A Stick, A Carrot & String

Som de flesta vet kammade hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson hem Jerringpriset häromdagen, något som gjort mig och alla andra hästmänniskor himla glada. Det som gör mig både arg och förolämpad är alla dumma idioter som tycker att det är en skam och nära jordens undergång att ge priset till en ryttare. Läste nyss den här artikeln och känner bara hur irriterad jag blir på alla tjocka (både i skallen och om magen, dock mest i skallen) gubbar sitter och pissar på ridsporten. Och det är givetvis inte bara gubbar, har sett överallt på facebook folk som uppenbarligen är helt okej med att smutskasta ridsport (men gud förbjude att man skulle säga ett ont ord om fotboll, skidor eller hockey). Kan man inte bara acceptera att ridning är en sport (det heter inte ridsport för inget), och en stor sport till råga på allt, och vara stolt över hur många duktiga elitryttare Sverige faktiskt har?

Enligt massorna klassas det tydligen inte som sport om det inte är en boll eller ett par skidor inblandat. För att det ska räknas som sport ska man tydligen antingen springa runt och jaga en boll eller puck, eller så ska man staka sig runt några varv i ett skidspår. Jag tycker det är kul att titta på både fotboll, hockey och skidor och kan absolut uppskatta hur många duktiga idrottare det finns inom dom fälten såväl som inom många andra fält. Så varför kan inte människor som har dessa idrotter som favoriter uppskatta hur många duktiga idrottare det finns inom ridsporten?

Jag tycker inte människor ska ge sådana detaljerade uttalanden om saker de inte vet någonting om. Lasse Arnell, till exempel, skrev ju på aftonbladet att han tyckte hästen skulle fått priset och yada yada. Jag kan nästan sätta min lever på att Arnell aldrig suttit på en häst i hela sitt liv, än mindre försökt hoppa en 150-bana på en. Det är bara tragiskt hur de journalister som kastar skit på ridsporten beter sig. Sportsligt? I think not. Ni går inte på lågstadiet längre. Väx upp för fan. Ge lite credd till en snubbe som varit i branschen i 30 år, tagit EM-guld, OS-silver och i dagsläget är rankad som etta i världen, precis som ni skulle gett credd till en idrottare inom andra sporter med likvärdiga prestationer. Sverige borde vara stolt över att ha en idrottare som RGB.

Okunskapen hos de utanför ridsporten är ta mig fan helt otrolig. Och inte på ett bra sätt. Ja, det må vara hästen som hoppar. Men för att få en häst att hoppa på denna nivå krävs mycket träning och stora prestationer från såväl ryttare som häst. Och ingen häst kan hoppa sådär utan sin ryttare. Som ryttare sitter man dessutom på flera hundra kilo fri vilja och styrka och måste ha fokus på både sig själv och hästen. Skidor lever inte ett eget liv. En boll bestämmer sig helt plötsligt inte för att flyga till vänster när den blir sparkad åt höger. Vad skulle Hellner göra utan sina skidor? Vad skulle Zlatan jaga utan sin boll? Det krävs minst lika mycket teknik för att vara en god ryttare som att vara en god fotbollsspelare.

Sverige har sagt sitt. Och med Rolf-Görans totala 44% av rösterna kan det inte bara varit hästsverige som röstade. Sverige, både med och utan ryttare, har sagt sitt.

Good morning. Jag är väldigt trött och det ser kallt ut ute. Är sådär lagomt peppad för att gå till skolan och ha tre timmars föreläsning med Daniel och hans svengelska. Orkar inte fokusera. Hjärnan är mos. Men ikväll ska jag rida, pepp som fan.

Jaha. Det var en lägesuppdatering.

Jo. Det blev en ganska bra måndag. Haft föreläsning på engelska på grund av utbytesstudenter (som bara är en än så länge) och min lärare är väldigt duktig på svengelska. Typ "we were totally tagna på sängen" och "this is the kursplan". Han avslutade med att sjunga, ochså. Det är såntdär som sätter lite guldkant på vardagen.

Resterande tiden av denna måndag den 16 januari ska jag ta en powerwalk, ringa min mor, beställa böcker och ta ett bad. Nånting sånt. Passar på att slappna av innan allt brakar lös igen.

Idag är en lyckans dag! The Cure, the Kooks, James Blake och M83 till Hultsfred i sommar. Är det okej om jag börjar räkna ner nu?

Skulle vara duktig och städa och sånt idag. Gick sådär.
Har legat i soffan. Beställt en bokhylla. Nu ska jag duscha.
Och sen ser det ut att bli fest. Det är najs.

Här sitter jag på kammaren mitt i natten. Kom nyss hem. Malin och jag gjorde pizzamiddag halv tio och såg på film och åt glass. Jättegött. Såhär på nattakvisten sitter jag och peppar för Hultsfreds bandsläpp på måndag. Det har ju viskats om både the Kooks och the Cure och mina tummar hålls stenhårt för dom. Steeenhåååårt. Och givetvis hoppas jag på Kent. Håller tummarna och förväntar mig lagomt mycket. Måndag klockan 12. Boom.

Kanske borde sova. Behöver inte sova bort hela imorgon bara för att jag är ledig. Jag hade ju tänkt vara pysslig imorn. Och kanske gå på fest. Vem vet. Ingen vet, här i ingenstanslandet.

Varvanerlåt: Wheat – Don't I Hold You

Ibland är det skönt att sitta på bakdelen och inte göra nånting. Eller ligga i soffan och inte göra nånting. Men ibland är det inte så roligt. Som idag. Eller ikväll. Jag har legat i soffan sedan fyra, halv fem. Inte ätit nån middag. Inte diskat disken som jag tänkte. Inte dammsugit lägenheten som jag tänkte. Men det är faktiskt okej (jag gör det imorn istället).

Idag mår jag ganska bra. Varken bu eller bä, faktiskt. Inget att klaga över men inget att jubla över, heller.

Om en stund ska jag gå till Malin. Hon var sugen på att baka och jag tycker om att äta smet så det är ett done deal. Jag är inte så kompetent i köket men äta smet, det kan jag. Imorn är jag helt ledig. Helt jävla ledig. Då ska jag sova ut och kanske ta lite bilder och kanske beställa böcker och göra nåt åt kaoset som är min lägenhet. Och det har ryktats om tentafest imornkväll (ja, på en söndag. Man har inte riktigt samma dagsrytm som alla andra här i skogen).

Ligger i soffan och ser genom persiennerna att solen verkar lysa ute. Sov i tio ostörda timmar inatt och kunde göra det med gott samvete. Idag ska vi fixa det sista på rapporten. Och imorn har jag en ledig dag innan den nya terminen börjar. Mitt jullov. En dag i januari. Dom spar inte på krutet här, inte.

Är fruktansvärt sugen på choklad ochså. Skulle egentligen behöva städa och diska och massa grejer men det får bli lagt på hyllan nån timme till, faktiskt. Funderar på om jag borde gå ut i solen.

Bon Iver – Fall Creek Boys Choir

Är det inte träningsvärk så är det huvudvärk. Nu är tentan iallafall ur världen (för nu) och hur det gick får vi se om ett par veckor, jag ropar inte hej innan det. Var som vanligt blandade känslor under tentan, allt från panik till lite för lugn till okej och tillbaka till panik. I slutändan kändes det ändå hyfsat, men jag ropar som sagt inte hej förrän resultatet har kommit. Punkt för det.

Nu ska jag möta tjejerna. Vi ska äta mat och snacka skit och vara glada att vi har tentan ur röven. Imorn blir rapporten klar och sen blir det fest, minsann.

Jaha. Här sitter jag mitt i natten och gör inte det jag borde. Vilket är sova. För i övermorgon är det tenta. Igen. Och snön är borta igen. Ikväll har jag burit en kartong från bussgods som vägde typ ett ton och när jag kom hem var mina armar helt jävla stumma och skakade. Dom har precis slutat med det, om du ville veta. Och jag har haft en sjujävla träningsvärk idag (och alla vet ju att dag två är jobbigast så vi får se om jag tar mig ur sängen imorn).

I övrigt känns det som om jag vill göra allting samtidigt och det är för trångt i skallen. Lite så. Det lättar nog förhoppningsvis efter tenatan och rapportdeadlinen när jag får lite mer tid. Vi kan ju sikta på det, i alla fall. Kan vi.

Umgås med plugget. Tre dagar kvar till tenta och min fokus är långt ifrån vad den borde vara. Jag ska försöka göra det bästa av situationen. Vet inte riktigt vad annars jag ska göra. Så. Är i alla fall tillbaka i Hultsfred. Det är faktiskt snö här. Lite av en grej, känner jag. Igår kom jag hem till ett tomt kylskåp (eller ja, det fanns ju ketchup, pesto, kaviar och ett paket lättdryck däri) så jag och Malin gjorde tacos och kikade på Solsidan hela kvällen. Det var gött.

Ikväll ska jag rida mitt första riktiga ridpass för instruktör på två och ett halvt år. Och för första gången på två och ett halvt år ska jag sitta på en annan häst än Odis. Är lite nervös. Spänd. Du kan ju hålla tummarna för att jag inte kommer rida som en kratta. Tack. Tack.

Det här var ett väldigt tråkigt inlägg men lite så ser läget ut. Jag har tenta om några dagar och då blir det inte så mycket roligare än så. Nu ska jag återgå till Musikliv. Två kapitel kvar...

Så. I år har jag faktiskt knåpat ihop nyårslöften (om än inte i tid till nyår). Ser ut typ såhär:

Träna. Jag ska bli så jävla fit. Och det kanske man säger varje år men i år ska jag göra slag i saken. Jag och Malin ska fixa träningskort på Hagadal när jag kommer ner, sen ska det simmas och spinnas och bodypumpas och fan & hans moster. Utöver det blir det ridning, powerwalk och spring när jag fått upp kondisen. Och jag är riktigt taggad, faktiskt.

Fota mer. Ska bli bättre på att ha kameran med mig när det händer grejer. Eller ha den med mig överhuvudtaget. Jag är dålig på det. Ska bättra mig. Ta mig tid att bättra mig.

Rita mer. Rita är terapi. Det ska bli mer sånt. Mer terapi. Det rensar skallen och jag tänker ingenting när jag sitter och knåpar. Skallen blir helt tom. Och det är ju fantastiskt att det finns nåt som kan tysta huvudet. Mitt huvud behöver bli tystat ganska ofta.

Det är ganska basic grejer men man behöver inte göra det så svårt, tycker jag. Det är helt okej att börja med det lilla. Andra delmål och morötter för att orka har jag ochså funderat på. Måste landa ett sommarjobb, jag ska komma på mer exakt vad det är jag vill göra efter jag tagit examen, jag ska göra en till tatuering - denna gång av en lite större modell (har redan börjat knåpa på den), jag ska njuta mer och inte grubbla så mycket vilket är lättare sagt än gjort, jag ska vara ärligare (jag har redan kommit en bra bit på den vägen, men det finns fortfarande en bit kvar) och jag ska inte tveka på att satsa.

Nu är det bara att vänta och se hur det går. Bring it on 2012, som man säger.

Det är ingen bra dag idag. Det är aldrig det dagen före jag ska åka tillbaka. Det är samma visa varje gång. Längtar efter min lägenhet och ensamhet och efter mina fina vänner men det känns likförbannat som jordens undergång varje gång jag ska åka ändå. Orkar inte riktigt med det just nu. Behöver inte riktigt det just nu, heller. Vet att det kommer kännas precis lika jobbigt imorn. Jag behöver inte det, heller.

Blir mycket Lasse Winnerbäck sånnahär dagar.

Du säger igenting som svar men dina ögon är så tydliga ändå
och allt som ingen annan hör ska jag försöka få dig att förstå
för alltihop dit där tanken alltid far blir bara tungt för båda två.

Nu har mitt avskedsmaraton börjat. Började igår. Sa hejdå till mina fina vänner Ronja och Rasmus. Strax ska jag och Bea äta avskedsmiddag på O'Learys och både lördag och söndag innehåller mest avsked, faktiskt. Det känns som vanligt både och. Det blir aldrig lättare. Kommer böla på tåget den här gången ochså. Längtar dock lite till Hultsfred igen. Som sagt, det är både och. Men även fast det delvis känns bra gör det inte saken lättare.

Men nu, happyface. Middag med min bästa Bea. Tar de andra dagarna som de kommer, det finns ingen anledning att ha ångest i onödan (som att det kommer dämpa ångesten). Off I go.

. Fattar du väl.

Måste bara tillägga hur söt grannarna unders hundvalp är. Den är så söt att jag trodde jag skulle dö när jag såg den. Plus att den var skitglad och hoppade omkring vilket gjorde att jag trodde jag skulle dö ännu mer. Nu ska jag äta pizza med mamma, sen hänga med världens bästa foursome (om Stefan kan ta sig ut ur huset, annars läs threesome).

Så. Jag mår bättre. Och jag börjar känna mig utvilad och lite pigg igen, lagomt tills skolan brakar igång igen. Det blir ingen vila förrän det är sommarlov. Och då hade jag planerat att jobba. Jaja. Anyways. Idag och igår läste jag Festivalryktens lilla sammanfattning om vilka det är som släpper nytt nu iår, och det är en hel del bra. Jag är exalterad. Mest över Muse, the Killers, Franz Ferdinand, First Aid Kit, Stone Roses (eftersom dom ska spela på Hultan), the Knife, Kent, the XX och Mumford & Sons. Bring it 2012!