Nu har mitt avskedsmaraton börjat. Började igår. Sa hejdå till mina fina vänner Ronja och Rasmus. Strax ska jag och Bea äta avskedsmiddag på O'Learys och både lördag och söndag innehåller mest avsked, faktiskt. Det känns som vanligt både och. Det blir aldrig lättare. Kommer böla på tåget den här gången ochså. Längtar dock lite till Hultsfred igen. Som sagt, det är både och. Men även fast det delvis känns bra gör det inte saken lättare.

Men nu, happyface. Middag med min bästa Bea. Tar de andra dagarna som de kommer, det finns ingen anledning att ha ångest i onödan (som att det kommer dämpa ångesten). Off I go.