Den listan blir inte speciellt lång. När jag var liten bodde jag på ett ställe som heter Klockarberget i ett litet radhus på en gata där alla kände alla. När mina föräldrar skilde sig flyttade vi in till en lägenhet i stan med mamma, samma lägenhet där hon och min syster bor än idag och där jag bodde tills jag var 21 (nu låter det som att jag är gammal och vis, men det var för ett och ett halvt år sedan). När vi flyttade till stan flyttade pappa till ett litet hus i njurundabommen där vi bodde vissa dagar. Mitt och Emmas rum hade grön heltäckningsmatta och vi brukade stå framför TVn i vardagsrummet och mima till en livefilm med Spice Girls som vi fått av farmor. Nu bor pappa med sambo på en allé i stan i ett gult radhus och har bott där ett bra tag. Och mamma och min syster bor som sagt kvar i samma lägenhet som när vi flyttade till stan. 

 

Jag, däremot, bor i en etta på 36 kvadrat i en småländsk håla som heter Hultsfred som alla känner till som hålan med en stor festival. Jag trivs fantastiskt bra i min lägenhet. Har ett lagom stort kök och en sovalkov och ett badkar. Det som fattas är väl en balkong. Men man kan ju inte få allt. Här kommer jag bo till sommaren, skulle jag tro. För jag vet inte riktigt vad som händer till hösten. Det kommer iallafall vara en sorgsen dag då jag lämnar min lägenhet.