Fick en pratstund med min fina Ronja idag. Vi träffades när hon började i min klass nån gång för vad som känns som hundra år sedan och vi bodde fem minuter ifrån varandra ända tills Ronja flyttade till Stockholm för två år sedan. Och vi sågs varje dag och rände fram och tillbaka mellan våra hus och var överallt och ingenstans i alla dom åren. Ibland bråkade vi och en gång hade vi ett tredje världskrig och pratade inte med varann på typ ett år. Men här är vi nu, vad som känns som hundra år senare, och även fast vi inte pratar varje vecka eller ens varje månad är det som om vi pratade igår. Önskar dock att vi bodde fem minuter från varandra igen. Det var så mycket enklare då. 

 

Ville bara säga det.