Har haft en shitty day idag. Är stressad som ett djur över plugget, känns som jag inte kan ett dyft och så fort jag öppnar böckerna blir jag irriterad. Dessutom går hela helgen bort eftersom det är Rookiefestivalen och jag ska ha folk som bor hos mig hela helgen. Fast kanske är det lika bra att jag gör nånting annat några dagar och slappnar av. För jag kan ju saker. Men när min hjärna väl sätter igång går allting bara neråt och det som började med att jag känner mig helt tappad när det gäller upphovsrätt slutar med att jag inte kommer få nåt jobb, kommer få sleva korv på Statoil i 30 år och bli en crazy cat lady och dö ensam med mina tio katter. 

Så jag ringde min mamma och som alltid får hon mig att skratta trots att jag bara vill banka huvudet i väggen. Jag vet inte hur hon gör det. Hon är så himla positiv hela tiden och det känns som att inget kan röra henne. Och det är klart att det inte är så utan motgångar, men om jag hade hälften av hennes positivitet vore jag glad. Ibland känns det bara som att så fort jag tänker nånting positivt sparkar livet mig på smalbenet och tar ifrån mig det på en gång. Och det är jag less på. Ska börja tänka så positivt att mamma framstår som negativ (jag kan ju alltid försöka). Ville med det bara säga att jag uppskattar dig så himla mycket, mamma. Tack för att du orkar med all min negativitet. 

Nu ska jag mysa ner mig i mitt badkar och rage-städa min lägenhet. Imorn är en ny dag.