Det har regnat hela helgen. Precis som alla veckor som lett fram till den här helgen. Tar det aldrig slut på regn? Fast jag tänker inte så mycket på det så länge jag slipper vara utomhus. Jag är lite som en katt. Gillar inte att bli blöt. Har haft en väldigt intensiv helg. Inte en lugn stund. Hade så himla gärna stannat längre för jag hann träffa mina nära och kära alldeles för lite. Plus att inget går upp mot att andas lite norrlandsluft när man varit borta ett tag. 

Hann iallafall träffa släkten och delar av släkten som jag inte träffar speciellt ofta. Min morbror och hans familj hade med sig både hund och katt och det har varit rena cirkusen men det är så himla härligt. Och nu är jag mer sugen på att skaffa katt än någonsin. Men jag ska vänta tills jag är klar med skolan. Annars är det bara synd om katten och sånt håller jag inte på med. 



Träffade Odis en snabbis i fredags. Min gamla vän. Hon är megahalt och hade haft boxvila i 1½ vecka innan jag kom upp. Håller tummar för att det är en hovböld och inte fång, för det känns lite jobbigt i hennes ålder. Det är så himla jobbigt att träffa henne samtidigt som det är en av höjdpunkterna med att åka hem. Jag vet aldrig när det är sista gången jag träffar henne, men det känns som att hon inte är kvar länge till. Hon är gammal och tidigare har hennes kropp inte varit det men nu blir den äldre och äldre för varje gång jag ser henne. Hon liksom förfaller och det gör så ont i mitt hjärta att se det. Vet att vissa har svårt att fatta den här djur/människa-grejen, men hon var min allra bästa vän i tre år, och en sån kontakt som jag haft och inbillar mig att jag fortfarande har med henne är nåt som inte händer hela tiden. 

Den dagen hon försvinner kommer det att bli ett stort hål i mitt hjärta.