I'd love to stay and party but I gotta go to work
Hej vänner. Idag är det onsdag om jag förstått det rätt. Jag har, som sagt, inte alltid full koll på vad det är för dag. Dom smälter liksom ihop och man kan aldrig vara säker på om det är vardag eller helg, för ofta är vardagarna som helg och helgerna som vardagar (djupt). Igår var jag i Kalmar och skrev på ett arbete och sedan åkte jag hem och red. Inte Leminett, för en gångs skull. Var konstigt att sitta på någon annan häst, jämfört med henne känns alla andra hästar som en meter hög och tunn som en planka. Inte för att Leminett är tjock, hon är bara stor och mysig. I söndags hade jag stalljour och det kändes som om jag inte gjorde annat än mocka, mata hästar och jaga hästar till och från hagar. Jag och Leminett hoppade ochså en bana på hela 80 centimeter och Leminett hade nog inte haft så roligt på länge så fort som hon sprang och jag som inte hoppat på flera månader var bara glad att jag överlevde. The Last Royals – Crystal Vases
Jag tror jag håller på att bli förkyld igen. Är så trött hela tiden och har smyg-ont i huvudet hela tiden. Jag har inte tid eller lust att bli sjuk men det brukar inte sjukan ta hänsyn till. På fredag har jag seminarie klockan halv jävla nio vilket betyder att jag måste kliva upp fem-ish och åka tåg (eller ja, jag kan ju ragga en sovplats i Kalmar men det är ju något särskilt med att sova i sin egen säng, även fast den är full av smulor och lakanen ligger skevt för att jag sover skevt). Inte vad man har mest lust med på en fredag, men det är sånt man gör för skolan, helt enkelt. Imorgon ska jag söka utlandsstudier även fast jag inte vet om jag har lust med det, men jag söker och betraktar det sedan som ett senare problem som jag inte behöver ta tag i förrän jag behöver ta tag i det. Jaymay – Never Be Daunted
Idag har jag unnat mig en göra-ingenting-dag. Jag har legat i sängen och sett på film och funderat på livet. Efter lunch blev jag hemskt sugen på chokladbollar så jag och cykeln tog en tur till Ica. Nu är det plusgrader här och snön smälter bort och snart kommer lukten av den första tinade hundbajsen hänga i luften. Man blir blöt om fötterna när man är ute och går och ibland hör man fåglarna sjunga litegrann. Nästan försiktigt, som om de inte vågar sjunga ut för då kanske det börjar snöa igen. Längtar massor efter vår och sommar och idag har jag sett fram emot allt kul jag får göra i vår och i sommar (och mer därtill men dom sakerna vet jag ju inte om än). Lana Del Rey i april med min bästaste Bea (har en girlcrush på Lana), Bruce Springsteen i maj med mamma (nej, jag har inte sett honom än ok?), förhoppningsvis ska jag och Malin ta oss utomlands en sväng, och förhoppningsvis ska jag och mamma ta oss till Rom en sväng, Way Out West i augusti (ja, i år blir det av for real, lineupen ser bra ut so far, THE KNIFE WÖWÖWÖ), mest troligt jobb på Hultsfred och kanske Bråvalla (sen måste man ju ha något sorts avlönat jobb ochså har jag hört). The Knife – Full of Fire
Godnatt.
3 rounds and a sound
Känner mig lite ledsen idag fast jag är ju inte ledsen egentligen. Har ätit massa godis och legat i sängen hela dagen. Och pluggat, för en gångs skull. Går långsamt. Så fort jag slår upp böckerna känns mina ögon lika tunga som om jag inte sovit på tre dagar. Igår fyllde jag hela 23 år och min åldersnoja trappas upp för varje dag som går. Det har den gjort sedan jag passerade 20-strecket. Vissa dagar har jag panik och inbillar mig att jag kommer få sitta i kassan på Ica resten av mitt liv och dö ensam och bli uppäten av mina tjugo katter.
Imorn är det fredag och jag ska ha föreläsning och sen åka hem och sitta på röven och ha stalljour och plugga lite i helgen. Går runt och funderar på om jag klarat Calles tenta eller inte eller om jag måste känna mig som en idiot igen och göra om den en gång till.
Ikväll har jag tvättat och i brist på tvättställning hängt mina blöta kläder lite överallt och nu luktar det ren tvätt i hela lägenheten. Nu lyssnar jag på Blind Pilot och funderar på om jag ska ta en bit kladdkaka till. Min mage är nog inte så glad över allt socker jag stoppat i den idag men jag väljer att låtsas om att jag inte känner hur den gnäller.
Längtar så himla mycket efter att det ska bli sommar nu. Här kan man äntligen känna att det finns lite värme i solen trots att det är snö överallt och mer än tio minusgrader och fast det är så kallt i tåget ibland att det kommer rök när man andas. Jag längtar så himla mycket efter sommar.
20130121
Take This Waltz
The last royals
Det är inte svåra tider, det är inte enkla tider, det är bara tider. Kan bocka av en väl godkänt B-uppsats från listan. Igår åkte jag och Malbert till Kalmar och var på klassisk MEM-fest och det var fint som vanligt. Idag har vi varit trötta och ätit typ hela dagen och sett på Geordie Shore. Förra helgen gjorde jag och Leminett en vurpa i skogen och jag trodde jag fått en spricka i foten men det visade sig bara vara vanligt hederligt ont. På måndag börjar skolan och imorn är min sista riktigt lediga dag. Den ska jag spendera med att fixa luncher till veckan och städa. Kul för mig.
Annars läser jag böcker, ser på filmer, lyssnar på musik och funderar på livet. Just nu längtar jag mest av allt efter CSN-pengar och vår. När jag var hemma tatuerade jag och min syster oss på revbenen och det gjorde svinont. Hamnar nog på min värsta-smärtor-lista bland att slå tån i tröskeln, när en häst ställer sig på foten, att få sendrag i vaden, att spänna en tandställning, att få hjärtat krossat och den gången när jag skulle ställa mig upp ur soffan och tappade balansen och störtade med knät rätt ner i hörnet på mitt soffbord. Och andra liknande saker.
Nu är det bäst att jag lägger mig. Skriver bara en massa trams ändå. Som vanligt. Det är en del av min charm, kan man säga. Trams, alltså.
2012/2013
Hej hopp. Jag tänkte häromdagen att jag skulle sammanfatta mitt år, men jag vet inte om det finns så mycket att sammanfatta. Jag har gjort dom vanliga sakerna som man gör på ett år som varit vanligt. Jag har varit glad, varit ledsen, varit apatisk, undrat om jag finns, undrat vad som är meningen med livet och allt, varit i stallet, ramlat av hästen, lyssnat på musik mest hela tiden (och pluggat mest hela tiden ochså), varit på festival ett par gånger, kramat människor jag tycker om, trodde att jag kanske skulle bli kär men så vart jag inte det ändå, lagt för mycket pengar på onödiga (och nödiga) saker, känt mig ful och ovärd, känt mig bäst i världen, känt mig som ingenting alls, druckit öl och spelat beerpong, sovit för lite och sovit för mycket, längtat efter framtiden, varit rädd för framtiden, känt det som att jag ska gå sönder, badat badkar, klippt av mig håret, gjort dumma saker, gjort smarta saker, inte gått under, varit mänsklig.
Första halvan av 2012 var en bra tid och jag hade väl inte mycket att klaga på (förutom kalkylering, den klagar jag fortfarande på). Men sedan augusti, när jag kom tillbaka till skolan, hände det nånting och jag vet inte vad det var. Jag har inte skrivit om det och knappt pratat om det för jag vet inte vad jag ska säga. Livet tog sig en 90-gradersvändning rakt ner och jag var bara så himla ledsen hela tiden och jag grät så jag krampade nästan varje dag och det gick inte över ändå. Jag vet inte vad som hände. Det var svårt att fokusera på skolan när jag knappt orkade ta mig ur sängen och det ledde till att jag kuggade två av tre tentor den här terminen. Jag sov knappt på nätterna och när jag vaknade var det som om jag fortfarande sov, och jag kan inte minnas när jag vaknade och kände mig glad senast och ingenting kändes roligt, det kändes knappt roligt att åka till stallet. Var så fruktansvärt sliten och spänd hela tiden, slappnade aldrig av och det kändes som att jag var jagad hela tiden, jag kunde aldrig stanna och slappna av. Och jag gör det svårt för mig själv genom att jag driver med mig själv hela tiden och när jag väl försöker berätta hur jag mår, och verkligen behöver berätta hur jag mår, känns det inte som att någon tar mig på allvar och det är mitt eget fel och det vet jag om. Det kan vara för att jag inte tar mig själv på allvar heller. Har inte velat skriva nånting om detta för att verka gnällig, och det kanske jag gör nu med, men det var på riktigt. Nu mår jag bättre, känner mig inte jagad längre, känner mig redo (så redo man kan bli) för en termin till. Det går mot ljusare tider.
Jag ska göra vad jag kan för att det här ska bli ett så bra år som möjligt. Behöver ett år då allt flyter på. Och jag ger inga nyårslöften, för jag tycker inte att det ska krävas ett nytt år för att man ska få göra en nystart och lova saker. Nyår är bara en ursäkt att skjuta upp förändringar för vissa människor. Jag lägger inte så stor vikt vid nyår. Jag firade in mitt nyår genom att först släppa in hästarna i stallet, sedan äta finmiddag med min finaste mamma och sedan kom Bea och vi såg på film, drack öl och åt popcorn tills tolvslaget kom. Och knappt några fyrverkerier såg vi, för det var så mulet att man knappt såg huset brevid. Jag har redan saker spikade för 2013, bland annat Lana Del Rey och Bruce Springsteen i stockholm, Hultsfredsfestivalen, Rom med mamma och förhoppningsvis Paris med Malin. The rest is yet to come.
Första halvan av 2012 var en bra tid och jag hade väl inte mycket att klaga på (förutom kalkylering, den klagar jag fortfarande på). Men sedan augusti, när jag kom tillbaka till skolan, hände det nånting och jag vet inte vad det var. Jag har inte skrivit om det och knappt pratat om det för jag vet inte vad jag ska säga. Livet tog sig en 90-gradersvändning rakt ner och jag var bara så himla ledsen hela tiden och jag grät så jag krampade nästan varje dag och det gick inte över ändå. Jag vet inte vad som hände. Det var svårt att fokusera på skolan när jag knappt orkade ta mig ur sängen och det ledde till att jag kuggade två av tre tentor den här terminen. Jag sov knappt på nätterna och när jag vaknade var det som om jag fortfarande sov, och jag kan inte minnas när jag vaknade och kände mig glad senast och ingenting kändes roligt, det kändes knappt roligt att åka till stallet. Var så fruktansvärt sliten och spänd hela tiden, slappnade aldrig av och det kändes som att jag var jagad hela tiden, jag kunde aldrig stanna och slappna av. Och jag gör det svårt för mig själv genom att jag driver med mig själv hela tiden och när jag väl försöker berätta hur jag mår, och verkligen behöver berätta hur jag mår, känns det inte som att någon tar mig på allvar och det är mitt eget fel och det vet jag om. Det kan vara för att jag inte tar mig själv på allvar heller. Har inte velat skriva nånting om detta för att verka gnällig, och det kanske jag gör nu med, men det var på riktigt. Nu mår jag bättre, känner mig inte jagad längre, känner mig redo (så redo man kan bli) för en termin till. Det går mot ljusare tider.
Jag ska göra vad jag kan för att det här ska bli ett så bra år som möjligt. Behöver ett år då allt flyter på. Och jag ger inga nyårslöften, för jag tycker inte att det ska krävas ett nytt år för att man ska få göra en nystart och lova saker. Nyår är bara en ursäkt att skjuta upp förändringar för vissa människor. Jag lägger inte så stor vikt vid nyår. Jag firade in mitt nyår genom att först släppa in hästarna i stallet, sedan äta finmiddag med min finaste mamma och sedan kom Bea och vi såg på film, drack öl och åt popcorn tills tolvslaget kom. Och knappt några fyrverkerier såg vi, för det var så mulet att man knappt såg huset brevid. Jag har redan saker spikade för 2013, bland annat Lana Del Rey och Bruce Springsteen i stockholm, Hultsfredsfestivalen, Rom med mamma och förhoppningsvis Paris med Malin. The rest is yet to come.