Jag tror minsann att det råder lite bloggtorka hos mig. Jag letar efter lite inspiration och lite uppfinnighet men jag hittar den inte någonstans. Vet inte vart den tagit vägen och varför den lämnat mig. Jag antar att den får komma tillbaka när den behagar.

Livet rullar på. Barnen mår bra och bilen går bra och allt det där. I sundsvall har vi regn istället för snö, jag har inget bankkort för banken har inte skickat mig ett nytt än, allt är väl som det ska vara fast bara lite mer uppochner. Lite lagomt uppochner, antar jag. Huvudsaken är att jag sätter fötterna på rätt ställe och inte tillåter mig själv att vackla, för då kan det gå hursomhelst.

Precis hursomhelst.

Ikväll har jag och Lisa varit på bio. Igår åt vi kladdkaka. Imorn blir det utgång. Idag har jag och Ronja ochså suttit i västermalmsskolans aula i sex timmar och i princip rullat tummarna (läs spelat kortspel på datorn och låtit spellistor på spotify rulla samt tagit hand om de enstaka elever som hittade till oss). Nu ska jag se på mord i sinnet med mamma. Sen ska jag sova och bli påmind om hur mycket jag älskar min säng. Jag älskar verkligen min säng.

Idag när jag och Ronja skulle åka hem från Östersund där vi jobbat idag stannade vi på McDonalds eftersom jag var hungrig och ville därav ha en cheeseburgare. Om jag inte minns fel köper Ronja en McFeast och när vi sätter oss i bilen för att äta våran bukfyllnad börjar Ronja klaga över hur mycket rålök dom har lagt i hennes burgare. Jag kör bil och ser därför inte var hon gör, men det hon gör är följande: lägger rålöken i knät, för som bekant finns det inte så många ställen att lägga äcklig rålök på i en bil (speciellt inte i vår nystädade bil), för att några sekunder senare titta ner i knät, tänka "åh, sallad! :)" och äta upp rålöken och utbrista i ett ledset ylande för att hon gjort detta.

Detta gjorde nog min dag. Utöver byggkillarna som var våra vänner och följde oss till matsalen idag.

Lady Gaga är ju ett geni, för bövelen.

Jag har inga ord för att vi andas tänker känner samma sak.

Sedan senast jag uppdaterade har jag: (nästan) vadat i lera, bott i firmabilen, sålt studentmössor till närsynta studenter, varit på paradisbadet med Ronja, Rasmus och Jocke och åkt så mycket rushkana att jag tappat räkningen, fått träningsvärk av att vara på paradisbadet med Ronja, Rasmus och Jocke och åkt så mycket rushkana att jag tappat räkningen, lyssnat på E-type, haft ont i munnen och bara kunnat äta flytande föda i ett par dagar, nästan somnat vid ratten, lackat ur, ifrågasatt min mentala hälsa och letat efter en vit/röd/glittrig klänning.

I stora drag.

Sover hos dig på din nåder
Rör dig fast jag inte får det
Önskar att jag bara drömde
Att det var en vanlig söndag


Måndag morgon förra året
Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade
Att jag bara lät dig vara


Samma nätter väntar alla
Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn
Du ligger med nån annan tönt


Den här stan är ägnad dig
Alla gator hånar mig
Och mina tårar din stad
Vet att allt är alldeles för sent


Jag vet jag har mig själv och skylla
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem
Och längtat efter dig igen


Alla filmer, alla böcker handlar om dig
Alla ryggar tillhör dig
Tills jag går fram
”Förlåt jag trodde det var nån annan”

Idag är en såndär jobbig dag när det inte ens blir ljust ute. Klockan säger 13.27, men min sinnesstämning säger 02.00 och jättetrötta ögon. Trots att det ösregnar och är trist ute ska jag åka till stallet och ge lite kärlek till Odis. Det behöver vi nog båda två.

Min gårdagskväll ägnades till vin och fina människor som jag tycker mycket om. Ikväll satsar jag på att sitta i soffan och inte röra en muskel om det är absolut nödvändigt. Jag hoppas att det inte kommer bli nödvändigt, för jag vill bara sitta stilla, paralyserad.

Spotify: Novemberlåtar

Idag har jag haft en dålig kväll. Sådär att jag gråtit och kramat min nalle (som är en häst) och känt mig som när man var fem år och hade ramlat och skrapat knäna.

Det är nånting som är konstigt med Odille. Jag vet inte vad, men hon är inte sig själv. Det gör mig förtvivlad och får mig att tro att jag gör någonting fel. Tänk om hon har ont, tänk om jag gör henne illa. Jag skulle inte kunna förlåta mig själv för det om det är så. Hon är min bästa vän. Jag önskar att hon kunde prata. Jag hoppas hon förstår att jag älskar henne mest av allt även fast jag inte förstår. Men det är ju så jobbigt att inte förstå.

Idag klev jag upp klockan fem. Jag är trött i ögonen. Imorn får jag sova till åtta. Är det sånt man kallar vardagslyx?

Veckans hjältar (jag är medveten om att det är måndag och veckan bara har börjat). Chase This Light är utan tvekan ett av de bästa albumen jag vet.

Ibland känns allt så komplicerat. När man var liten var det svåraste som fanns att veta vilken kub som skulle passa i vilket hål.

Ibland vill jag att allt ska kännas lika okomplicerat som det gjorde en sommar när jag låg i gräset och tittade på stjärnorna med en vän. Nuförtiden ska det skrivas CVn och personliga brev, det ska skattas och deklareras och det känns som att volvo, vovve och villa väntar runt hörnet.

Ibland önskar jag att jag fick vara liten igen och pressa klossar genom hål. Åtminstonde för en liten stund. Och ibland är huvudvärk en alldeles lämpligt när man behöver en ursäkt för att släppa ut allt som trycker under ytan.