Imornbitti bär det av norrut för den årliga påskvisiten hos min morbror och hans familj. Vi är lätt efterblivna på den sidan av släkten men å andra sidan blir allting så mycket roligare då. Återkommer med bildbevis på detta fenomen på tisdag när vi är hemma i sundsvall igen.



När vi var mindre var vi fenor på att bygga snökojor. Rättelse: mamma och Leif grävde, vi tittade på och lekte i snögrottan när dom grävt klart. Ungen med gul mössa och ett stort hål i ansiktet är jag, den lilla i lila är min syster. I mitten är min morbror Leif och till höger mina kusinvitaminer. Vem nissen med turkos mössa i mitten är har jag ingen aning om. Inte är han då släkt med mig, inte.

Har suttit här i lugn och ro och surfat runt, lite här och lite där. Mest kikat runt på hästar, faktiskt. Är man hästnörd så är man. Känner verkligen suget efter att komma igång med ridningen igen, det har varit lite si och så med den nu när det har varit så mycket snö, is och fan & hans moster här och jag är peppad på att få gammelnuckan min (och mig själv) i form igen. Lyckades rida ett litet pass i paddocken (eller den halva av paddocken som inte är täckt av en meter snö) för någon vecka sedan och hon var inte så ur gängorna som jag trodde att hon skulle vara. Satsar på att få henne i samma fina form som hon var i somras:


September 2009. Mitt hjärta! ♥

Jag har en störd brist på inspiration. Ingen lust att skriva, ingen lust att dra fram kameran, vill bara gå och lägga mig. På torsdag bär det av norrut för att göra en visit hos min morbror och hans familj och det ger förhoppningsvis min inspiration en spark i röven. Åtminstonde kommer det nog ge mitt humör en nytändning. 

Annars har idag bara inte varit min dag. Jag gick upp tidigt för att gå till miroi och skriva på ett papper inför min praktik, men när jag väl kom dit hade min miroi-människa glömt bort mig och åkt till timrå så jag fick gå hem igen. En timme senare gick jag ner och upp för backarna igen för ett besök hos tandläkaren där jag fick ligga i en timme och våndas. På grund av tandläkarstolen blev mitt hår superdupermegaelektriskt och stod rätt ut så fort jag tog i det. Jag och mamma åt lunch på subway, och till min förskräckelse fick jag veta att subway har slutat med vitlök/parmesan-dressingen. Inte-okej! Resten av dagen har fortskridigt i denna anti-Josefine-anda. Det enda som var bra med den var att jag fick med mig en ny jacka och en skjorta från H&M hem för 308:-. Plötsligt händer det.

Ikväll vankas middag, fest och utgång med t-gänget (eller ska jag kalla oss Ronja Lenander +12?) och några till. Det kan ju inte bli annat än en bra kväll!

Övriga delar av min lördag har spenderats på birsta med Ronja i vånda om att ingen av oss hade något att ta på oss. Jag ska gräva mig in i de djupaste vråer av min garderob om en stund i hopp om att hitta en trasa att trä på kroppen. Jag kunde inte ens hitta något att köpa i birsta. Jag kom hem med en ny grimma till Odis, en ryktsten och två systemkassar. Inte-okej (eller jo, ganska okej är det ju faktiskt!).

Nu ska plattången på, jag ska söka med ljus och lykta efter nåt att ta på mig och sen bär det av till Björn. Pepp!

Ikväll: lugna gatan och umgänge med kära vänner hos Rasmus. Blir fint.
Imorn: birsta, nya kläder (och kanske skor om jag har riktig tur), trerättermiddag, umgänge med kära vänner och utgång. Blir fint.
Söndag: (förutspås) trötta ögon, ett tugnt huvud, sängen hela dagen. Blir vad man gör det till.

Igår bakade jag och Amanda paj. Hallonpaj för att vara exakt. Den blev bra om man bortser från det lite brända in kanterna men vad kan man förvänta sig när det är jag som ska husera i köket? Det mest avancerade jag kan laga är nog pannkaka. Det är det man har mammor (och Ronja) till. Vi tröck i oss paj, glass och cola, skrattade, pratade och fjantade oss. En perfekt torsdagskväll.

Idag har jag lite av en såndär dag då jag känner att om någon skulle köra över mig när jag går över vägen så skulle det inte göra nånting. Så om någon skulle tycka att idag är en bra dag för att gräla med mig så kommer jag bita huvudet av den. Säg inte att jag inte varnade dig.

Nu ska jag åka till stallet och lugna nerverna. I'll be back.

"Today, I was fired for not coming in on my day off. The reason I didn't come in? I found out my dog has epilepsy. Now, I'm unemployed, with a vibrating dog. FML"

"Today, I went to a concert and saw a blonde haired chick with the hottest ass in a pair of sexy, tight jeans. When my friends and I whistled at her, she turned around. I'm ashamed to say that the angry dude's mustache was thicker than mine. FML"

"Today, while lying with my 4-year old son during his nap, he rolled over, gently touched my face and whispered, "You're ugly." FML"

Fmylife är riktigt bra när jag tycker att mitt liv är fucked för att det snöar, att hovslagaren hävdar att det var nästa onsdag han skulle komma och inte igår fastän det med säkerhet var igår och andra livsavgörande faktorer. Nu ska jag städa. Eller mer ta fram snöskyffeln och skotta bort min garderob som har hamnat överallt i mitt rum utom i just garderoben på något vis.

Det känns som mitt huvud och min kropp är överallt. Splattrad på väggarna, gömd under golvbrädorna och jag fattar ingenting. Vem är jag och vad gör jag här? Folk borde ju se att jag inte passar in. Som att pressa en kub genom ett triangelhål. Det är så jag känner mig. Litegrann i alla fall.

Igår introducerade Ronja mig till Lifehouses nya album (som jag inte ens visste fanns, vilket slöseri!) och det är helt fantastiskt bra. Så har du tid över, vässa öronen och lyssna: Lifehouse – Smoke & Mirrors.

Igår när jag kom till stallet hade Odis tappat två skor. Sedan dagen innan. Hon är ofattbar. I somras tappade hon skor var och varannan vecka och både jag & Helen höll på att bli knäpp. Jag kanske borde sätta pinnar på hur många skor hon tappar i år. Föra statistik och sånt. Knäppa häst. Igår var hon i alla fall riktigt duktig på piggsvinsleken, så det kanske finns hopp för min gamla nucka. ♥

Igår var ochså mamma ute ur huset, så jag åt middag på Coffee House och lämnade Emma och mikron åt sitt öde. Jag och Emma är inga stjärnkockar. Blev istället 74 kronor fattigare men en megagod sallad och två timmars prat och umgänge med Lisa, Mikaela, Ronja, Teo & Jerry rikare. Spenderade resten av kvällen med Ronja. Det var fint.

Idag ska jag och mamma handla. Ja, när vi handlar är det en smärre dagsutflykt, för vi kan inte bara plocka det vi ska ha, betala och åka hem, utan det blir alltid en massa fjanterier inblandade som drar ut på tiden. Min familj är en klass för sig. Får se vad resten av dagen har att bjuda på. Kanske pajbak med Amanda. Mmm, paj...

Igår satt jag och Ronja hemma hos henne och surfade på cybervågen och på någon blogg någonstans kom det upp en bild på Vanilla Coke (aka det äckligaste man kan dricka) och då sa jag att jag sett att dom har denna fruktansvärda skapelse på ica. Vi surfade vidare och ungefär 30 sekunder senare kom jag på att "just det, dom har cherry coke ochså!"

Då vänder sig Ronja mot mig, med ögon stora som tallrikar och säger "skojar du!?" varpå hennes ögon börjar tåras och när jag säger "nej, det finns!" så börjar hon vifta med händerna och le så mycket att det var tur att öronen var ivägen och "titta, jag blir så glad att jag börjar gråta!!!"

Igår fick jag alltså Ronja att gråta. Av glädje. Jag kände mig som en sådan vardagshjälte.

Staden kändes inte densamma när du inte är i den, det är som om den andas och rör sig annorlunda och ordningen är inte återställd förrän du är tillbaka här.

Och igår när jag gick hem var gatorna tomma och husen tysta och jag kunde inte låta bli att undra varför det bara kommer ut lögner när jag helst av allt vill tala sanning.

Jag har börjat träna Natural Horsemanship med Odille för att testa något nytt med henne såhär på ålderns höst, och har jag tur kanske hon är såhär lydig till sommaren! Dagens skämt, vem försöker jag lura? (Alla som träffat Odis vet varför det här är dagens skämt). Nåja, vi är en bit på vägen, så vem vet. Det är bara jag som är den eviga pessimisten. Precis som vanligt.

Söndag. Lite solsken, en liten sväng till birsta, lite glömskhet, lite Depeche Mode i öronen, lite plusgrader och mycket ensamtid. Om ungefär femtio minuter är dock min ensamtid över och jag ska spendera kvällen med Amanda. Det blir bra, tror jag. Eller jag tror att jag vet att det blir bra.

Vad händer när solen skiner och det är ungefär tio plusgrader ute? Jo, familjen Bydén flyttar ut på balkongen. I alla fall så länge solen är uppe och det är tio plusgrader (gärna mer) ute. Sen flyttar vi tillbaka in.

Igårkväll var crazy. A-dingo-ate-my-baby-crazy. Kvällen började bra men när vi drog oss till stan och tänkte dra och basta fick vi istället agera poliser och städa spyor, bli kallade mongofitta, nästan bli slagna med glasflaskor och andra roliga saker man inte vill göra en fredagkväll. Avslutade kvällen med att äta strips på kebabcity och sedan ramla i säng. Tur att vi är sådana duktiga och ansvarsfulla ungdomar.

Idag är det sol och fem plusgrader i sundsvall och man kan väl inte begära mer egentligen. Ikväll har jag och mamma en dejt med TVn och jag tänker inte göra många knop idag. Adjö.

Nu: bekämpar brottslighet med Criminal Minds (åtminstonde underhåller dom mig med att bekämpa brottslighet och låter mig drömma att jag ochså får sparka in dörrar och vifta med pistoler).

Snart: ska jag möta natten med Lasse Lindh i öronen. Jag älskar Lasse Lindh.

Imorn: stallet, förhoppningsvis träffa Lisa som krupit ur sitt plugg-ide och på kvällen ska jag och Amanda ut i dimman. Jag som tänkte ta en vit helg. Vem försökte jag lura?

Min förmåga att skrva blogginlägg är i botten just nu känner jag. Eller, jag vet det. Jag har bara noll inspiration och noll förmåga att skaffa någon. Det bästa är väl att säga att jag ska bättra mig även om det är ett tomt löfte. I alla fall lite tomt. Lite luftigt.

Nu ska jag slänga på mig kläderna och åka till birsta (det finns kläder som hänger där och ropar på mig och vill komma hem till min garderob) & stallet.

Irritationsmoment: mitt nedladdningsprogram som vägrar fungera. Sånt kan få mig att vilja kasta ut datorn genom fönstret. 

Jag har återuppstått. Igår var jag mentalt död till ungefär klockan 18.00 när Ronja, Caisa och Sofi kom hit och vi spenderade kvällen med tacos, en låda Ramos och melodifestivalen. Jag som starkt ogillar melodifestivalen (hata är ett starkt ord) kände inte något större engagemang direkt, men tur att jag hade så bra sällskap. Utpå nattakvisten gick vi ner till stadshuset för att visa umeå vart vi hänger på helgerna. Dock var vi lite trötta i ögonen och knallade hem ganska fort.

Idag ska jag försöka förmå mig att diska upp vår skit sen igår, panta burkar & flaskor sedan i fredags och kanske till och med dammsuga litegrann för att göra mamma lite glad i hjärtat när hon kommer hem ikväll. Det är nog bra att hon kommer hem, mina matvanor skenar när hon inte är hemma. Idag har jag ätit glass och tacochips till frukost. Återstår att se om jag orkar lyfta ändan ur vagnen någon gång snart.

Så, igår var en fin kväll! Sörplade vin och umgicks med mina fina vänner till utpå nattatimmarna och somnade väl runt halv fyra kanske, vad vet jag. Fram till nu har jag plockat tomflaskor, skrubbat öl från bordet (beerpong är messy) och diskat glas. Tackar fröken Sofia för hjälpen! Allt gick så mycket fortare.

Nu ska jag koka nudlar (ack, där kom den där ädla kok-konsten jag besitter igen) och sen ska jag strutta till ica och bota mitt tunga huvud med glass och typ tio liter cola. Det enda rätta. Ikväll har jag (och Ronja) finbesök av Caisa som kommer ner från umeå och hälsar på. Kommer bli fint.

(I min almanacka är det nog det i alla fall...)

Jag har fantastiska matvanor måste jag säga. Fullt med näring och proteiner och allt såntdär nyttigt man ska stoppa i sig. Anna Skipper skulle få en stroke om hon visste vad jag åt.

Idag hittade jag Chemical Vocations A Misfit In progress i handskfacket i bilen och matade in den, och så mycket undertryckt kärlek som bubblade upp till ytan har jag väl aldrig varit med om. Har inte lyssnat på CV på säkert ett år och glömt hur mycket mitt lilla emohjärta brukade klappa för dom.

Just nu pumpas Unspection på högsta volym (imorse skjutsade jag Emma och mamma till tåget = jag har lägenheten för mig själv och kan spela vad jag vill så högt jag vill utan att någon gnäller) och är full av nostalgi: 


Och när du ändå är igång och delar mina nostalgiska känslor kan du ju lyssna på dessa ochså:
Chemical Vocation – Ready, set, go!, Chemical Vocation – Pencils and papers & Chemical Vocation – Walls.

Har för tillfället några känslor som är stammisar i min kropp. Dom bara kretsar runt där och krockar med varandra och rör om i systemet och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om det. Inte alls, faktiskt. Vill bara ha klarhet och ordning i systemet igen.

En av känslorna är i alla fall pepp. Pepp för imorn.

"Det vet jag inte, men jag antar att du ska berätta det för mig, herr jag-vet-allt-fast-jag-ser-ut-som-en-bäver!"
- Hem till Midgård. Nå jävulskt roligt (där har vi det där om min mentala ålder igen).

Imorse vaknade jag med ett ryck klockan åtta. På dirren. Anledningen var antagligen att det står två herrar och skottar snö från vårt tak, och nu har dom skottat ner så mycket snö att man inte tar sig ut på våran balkong (enda vägen dit är numera genom mitt sovrumsfönster) eller tar sig in alternativt ut från parkeringen. Dock fick mamma dom att lova att dom skulle skotta fram våran balkong igen. Hon kan fixa allt, min mamma.

Jag började dagen hos Odis, hon tappar så mycket päls nu att jag har nästan lika mycket päls som hon har när jag har borstat klart. Hur mycket jag än borstar far pälsen aldrig bort. Evighetsgöra. Resten av dagen har jag spenderat springades på stan med Amanda och fastställt att vi har barnasinnet kvar. Och en mental ålder på kring fem år. Skönt att veta att jag inte är den enda 5/20-åringen i stan.

Nu: The Academy Is... i öronen och chill. Ikväll film och sånt hos Rasmus. Blir fint.

Idag har bjudit på blåsigt väder, och det känns som jag har sprungit upp och ner och fram och tillbaka hela dagen och jag är helt slut. Avslutade dagen med ett besök hos faster med familj i granloholm för att fira min kusin som fyllt 11 och härja runt ett tag. Min 5-åriga kusin Alma berättade att hon har ett komplicerat förhållande. Det är inte vara lätt att vara liten nuförtiden.

NU är jag trött i huvudet och allting snurrar så jag ska nog lägga mig snart (alltså inte på ett bra tag). Imorn ska jag gosa med Odis och på filmkväll hos Raz. Jag ska vara där i god tid så min stackars ändalykt slipper bli misshandlad av skarvarna i hans soffa. Fruktansvärt obekvämt.

Bilder från mitt och Amandas spontanfestande i fredags. Tvåmansfest är fint! Bilderna är inte lika fina, dessvärre. 

Igår spenderade jag kvällen med Amanda. Det var fint. Vi åt glass och drack te och pratade om allt möjligt tills det var alldeles kolsvart utanför fönstren och jag gruvade mig för att gå hem (vem vet vad som lurar bakom snöhögarna?). Jag har verkligen saknat dig! ♥

Idag visar termometern inte mindre än 5 varma grader ute. När hände detta? Jag bara tackar och tar emot och vinkar hejdå till 30 minusgrader, snö, blåst och annat sattyg. Firar dessa 5 plusgrader med ett glatt humör och först en tripp till stallet och sedan en till birsta med Emma och mamma.

Hade en slapp kväll hos Rasmus igår med några babes, var hemma i säng runt ett, halv två. I bilen på väg hem hade vi en lite urspårad diskussion om jungfrufödsel (det känns väldigt långsökt men jag tror vi kom in på ämnet genom att Marie sa att hon tror att hon kommer dö ung), "kan Maria så kan jag!" Är inte så säker på det, jag.

Nej, såhär blir det inga barn gjorda, nu ska jag klä på mig och åka till Odis.

Hur man gör för att bota dagen-efter-krogen-trötthet? Man spelar Kate Nash på hög volym, köper ett par nya jeans, dricker cola light och tar en promenad i sundsvalls fina vårväder.

(Och uppenbarligen tycker min familj det är roligt att se på meningslösa program på tvn och höja volymen så det ringer i öronen. För tillfället får jag lyssna på mammas fniss som dränks av en mekonomen-reklam. Någonting gick fel. Fruktansvärt fel.)

Idag har jag lagt till och tagit bort massvis med bilder från min externa hårddisk och hittat några gamla godingar. Slänger in några smakprov (dom bilder som faktiskt går att visa för allmänheten....):

Tim Burtons Alice i Underlandet med bröden. Peppad tjej, indeed.  

Maskinen var ju nå jääävulskt bra. "Visst blev det magiskt, i höst ska Maskinen göra 4-5 exklusiva spelningar. Stadshuset skall bli en av dom." Gissa vilka som kommer vara där?

Varför känns det alltid som att det inte finns något hopp om livet på måndagar? Jag gillar inte måndagar.

Ska snart åka till stallet och kolla till Odis, Helen ringde igår och sa att hon inte var nå pigg när dom kom hem igårkväll, hon hade bara legat i hagen. Vet inte om det kan vara kolikkänningar, åldern eller (förhoppningsvis) ingenting. En klump placerade sig none the less i min mage och jag ska åka så snart bilen blivit varm.

Ha en fortsatt bra hopplös måndag. I will.