Jag har, återigen, sovit genom hela helgen. Herregud, det är som att vara 15 igen och sova bort hela dagarna. Jag som trodde jag hade blivit pensionär. Jag misstog mig. Har i alla fall klämt in att rida och att ha morsdagsmys med mamma. Det finns till och med rabarberpaj kvar. Den ska jag stoppa i min bottenlösa mage när jag kommer hem. Lite med Odille ochså, för hon är ochså mamma. Fast jag vet inte vart avkommorna är någonstans, men dom finns, vet jag.

Nu har jag lunch. Äter pasta. Dock äter jag så sakta att pastan blir kall, och det är ovanligt för att vara jag. Maten hinner vanligtvis knappt nudda tallriken innan den ligger i min mage.

Nu ska jag äta min kalla pasta och get back to work. Har kortvecka den här veckan, är ledig på fredag och beger mig då norrut och ser på min kusins konfirmation. Och, icke att förglömma, äta världens godaste pizza i Lycksele. MmMHMMmmhmM!

Emma var med och filmade mig och Odille i veckan, kommer inte ihåg vilken dag det var, men printade några bilder från filmerna iaf. Har nog inte självförtroende nog att lägga upp hela filmer, min sits är så kass att jag nästan skäms lite. Ska börja gra situps och rygglyft igen så jag orkar hålla upp mig själv bättre. Fin hon är, min pållevän.

Nu ska jag på bio med Lisa och Marie. SATC 2. Inte så oväntat, kanske.

Så. Jag suger på att skriva atm. Jag bara jobbar och hästar och är på dåligt humör över det dåliga vädret. Det bara regnar och regnar. Nu (snart) är det helg och jag ska se till att bättra mig. Min helg kommer bjuppa på födelsedagsmiddag hos Alex som fyllt 20 i veckan, och antagligen bio med mina fina flickor. Och umgänge med min fyrbenta vän, såklart.

Nu ska jag dricka te, äta macka och sen fortsätta tvätta moppar och sopa flugor eller nånting. Oh the joy.

Hörde just på radion att Paul Gray, (numera f.d) basist i Slipknot, som var mina hjältar (en lite annorlunda period som jag helst undviker att prata om) under ett par av mina tonår har dött. Nu har jag inte lyssnat på Slipknot på år och dagar men det är ändå tråkigt tycker jag.

Jag har sovit så mycket i helgen, mer än vad jag gjort på ett tag. Antar att jag bara är tröttare än jag varit på ett tag. Men det har varit skönt, imorn är det måndag och klockan ringer 06.00, det gör nästan ont att kliva upp den tiden vissa dagar. Bara att härda.

Igår var jag och Odille ut på första långa turen upp i skogen på flera månader, det går inte att rida där på vintern. Det var riktigt skönt, finns få saker som rensar skallen så bra som att galoppera riktigt fort mitt i ingenstans. Hon blir bara lite övertänd ibland men då vet jag ju att hon är som vanligt, i alla fall.

Idag regnar det. Inte vad jag hade önskat. Håller tummarna för att det slutar så att jag kan åka och rida. Tills dess sitter jag här och spelar dataspel, min mentala ålder är lite lägre än 20 ibland.

Jag är trött. Hade tvåmansparty med Marie igår, drack massa vin och hade det bra. Avslutade kvällen på Stadshuset, var annars? Nu ska jag åka till stallet, fick både Emma och mamma med mig. Jag ska rida, dom ska promenera runt i raholmen.

Moto Boy spelar på stadshuset tillsammans med Nordiska kammarorkestern. Ett fint samarbete, tror jag. I will be there.

Idag trycker Sundsvalls studenter på sig studentmössorna, och det betyder att det är ett heeelt år sedan årgång 1990 gjorde detsamma. Det var en välldans bra dag, mitt herrskap. Den dagen lyckades SPS06c ochså med att vinna nötknäckaren och det tyckte vi var himla bra, mest av den enkla anledningen att vi slapp gå ut sist på trappan HEHE. Skulle utan att tveka göra om hela studenten igen för det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv (jag som är så gammal och upplevt så mycket menar jag). Man kanske ska göra ett gästspel på trappan.


Jag, Lisa och Bea på våran mösspåtagning. Himla bra!

Jag är tillbaka i cybervärlden! I fredags fick elen i min lägenhet för sig att lägga ner, så det var mörkt och jävligt i två dygn innan elgubbarna behagade komma och fixa problemet. Elgubbar nuförtiden.

Livet knallar på som vanligt, jag kan inte påstå att jag har några värda nyheter.
JO FÖRRESTEN! Oskar Linnros – Från och med Du har äntligen kommit upp på Spotify, har väntat på det i ungefär två veckor, den har inte funnits på varken spotify eller youtube, men nu jävlar! Den är lätt en av våren och sommarens bästa låtar.

Har en liten anekdot ifrån min arbetsdag idag, tisdag den 18 maj 2010. Idag tappade jag min telefon i stengolvet när jag som bäst svepte äckliga moppar runt på golvet och hoppas att mopparna kanske blivit rena i tvätten den här gången (sanningen är att mopparna är gamla och väl använda så sannorlikheten för att dom blir helt rena är väldigt liten. Illa men sant) och jag skulle hala upp mobilen ur fickan för att se vad klockan var. Först håller jag på att kasta iväg den för jag drar lite för hårt i headset-sladden som sitter fast i telefonen så jag bollar runt den i sisådär fem sekunder innan jag slutligen missar och telefonen landar i stengolvet. Batteriluckan flyger all världens väg och skärmen visar myrornas krig (fast i färg) en liten stund innan den ser ut som vanligt igen. DOCK var det bara en sak som inte var som vanligt, och det var att min kombinerade på/avstängningsknapp och lägga-på-knapp numera är ur funktion. Kan ju bli intressant om jag råkar ringa till någon jag inte vill ringa till och inte kan lägga på. Man ska leva farligt!

Jag tjatar ju jämt på om Odille och att jag håller till i stallet i tid och otid men visar aldrig några bilder på hur det faktiskt ser ut och berättar hur det är däruppe förutom det som rör mig och Odille (det är ju lätt hänt) så här har du! :


Så här ser stallet ut. Det är inte mycket till stall eftersom hästarna går på lösdrift och är ute dygnet och året runt. Det är en liten sadelkammare, plats att göra iordning hästen på och en plats för hästarna att stå under tak när det är dåligt väder. That's about it.


Går man in i hagen hittar man tre små (stora) hästar. Zidde, längst till höger som inte fastnade på bild för han var för upptagen med att kolla vad jag höll på med, samt Raspall och Odille.


I sadelkammaren kan man säga att det är för mycket saker på en för liten yta. Odis ena vintertäcke hänger därav över en av sadelhängarna för det får inte plats på hyllan. Ska nog göra ett försök att knöla dit det någon dag ändå.


Just nu är det bår för fulla muggar därute, vitsippor och andra blommor överallt (jag kan typ inga andra blommor men dom är där i alla fall) och Odille tar varje chans hon kan att köra ner huvudet i backen och äta gräs.


Stallet ligger på Alnö och fem minuter från havet. Det är himla fint. Förra sommaren provade jag aldrig att bada med Odille, men ska tamigfan göra det i sommar. Återkommer med resultat.


Sen när hästen är riden, matad och utsläppt händer det att det är sol och 20 grader varmt och att man har några extra minuter att sitta vid stallväggen och sola och se skev ut innan bussen går (när bilen är på lagning för att startmotorn och allting annat på den strejkar). Life is good.


Avslutar med en bild på Odille. Har inte berättat så mycket om henne heller, kom jag på. Hon är i alla fall ett svenskt halvblod och 21 år gammal (men beter sig som en unghäst, det är inte klokt). Hon är en stark och pigg gammal dam med en stor potion egen vilja och ger en aldrig något gratis. Tog ett tag innan jag lärde mig vilka knappar jag skulle trycka på henne i ridningen men nu går hon riktigt bra. Emma ska filma oss nästa vecka nån gång, så vem vet, resultatet kanske dyker upp här sedan. Hon snålar aldrig på krutet, dock har ett par förgående medryttare blivit rädd för henne, och jag kan se varför man skulle kunna bli rädd för henne, men mig skrämmer hon inte. Inte på en endaste fläck. Jag är alltså medryttare på henne sedan ett och ett halvt år, men det är bara jag som rider henne och ägaren har sagt att jag får ta över henne som min egen när jag känner att jag har tid och ekonomi för det. Så länge duger nuläget alldeles perfekt. Och som alla antagligen redan vet är hon min allra bästa vän och jag skulle inte byta bort henne mot något. Jag älskar dig din gamla nucka ♥

Idag är det sommar på riktigt. Till och med i norrland. Det är 20 grader i skuggan och jag har spenderat större delen av dagen ute på balkongen i solen. Snart vankas middag och sen utgång med Amanda. Vi är peppade!

Har tagit det lugnt hela dagen. Ta det lugnt är bra skit. Jag och mamma var på stan en sväng, kom hem med ett par skor, hårfärg och fem par sockar. Ikväll väntar färgning av mitt hår som verkligen är i behov av det, färgen har blivit blek och utväxten är lite för mycket utväxt. Usch. Imorn väntar ytterligare en ledig dag, mys med Odille och utgång på kvällen. Var ett par veckor sedan, men nu ska pensionären ut på stan igen. I like it.

Jag gillar lediga dagar. Önskar det fanns fler av dom.

Idag är det röd dag = jag är ledig.
Jag har sovit ut, segat hela morgonen och nu ska jag och mamma ner på stan.
En riktigt bra ledig dag hoppas jag på.

Är tisdagstrött i ögonen. Jag gillar inte tisdagar. Dom flesta människor gillar väl inte måndagar, men jag ogillar tisdagar mer än måndagar. Dumt att ogilla samma sak som alla andra, typ. However har det kännts som att den här dagen aldrig skulle ta slut, men nu verkar det som den gör det, trots allt. Jag har bara städat och städat ännu mer hela dagen, tisdagen den 11 maj 2010 har bara varit ett enda virrvarr av moppar, skit och en kopp te här och var. Fortfarande såntdär Earl Grey som smakar lite gräs.

Förutom att städa trappuppgångar har jag varit i stallet. Först klättrar jag i trappor hela dagarna, sedan åker jag och rider och kämpar som en gnu. Inte konstigt att jag somnar efter middagen. Nästan i alla fall. Igår gick jag och la mig klockan tio, jag kan det där med att vara crazy, jag! Har börjat rida Odis på ett tredelat bett nu, känns riktigt bra faktiskt. Hon känns mer ärlig och tar det här bettet bättre än det förra. Känns som min hand blir bättre ochså. Ska testa rida på det här ett tag och se hur det går.

Jobbar sista dagen i veckan imorn. FETT med skönt. Ska sova, sova och sova lite till. Till helgen har jag och Amanda dock planerat att dricka lite alkohol och göra stan osäker som bara hon och jag kan. Av denna enkla men mycket braiga anledning får du, kära läsare, två mycket random bilder. Den första är på mig och Amanda från gud vet när (dock syns Amanda inte riktigt men det viktiga är att hon är där nånstans) och den andra är bara våran theme-bild. Nu ska jag duscha.

 
♥

Helt ärligt vet jag inte vad jag skulle göra om inte du fanns. Du är min bästa vän.

Jag och min syster Emma spenderade ganska många helger ute hos farmor och farfar i Gnarp när vi var små. Ungefär en halv kilometer från där dom bor hade pappa visat oss att det fanns ett par hagar med hästar, och eftersom vi båda två var hästbitna på den tiden (nuförtiden är det bara jag) så gick vi till dessa hagar i tid och otid och klappade hästarna och fantiserade om hur vi tyckte att farmor och farfar skulle ha ett stall som vi kunde leka i (märk väl: leka i. Inte ha hästar i).

När detta inträffade var jag ungefär 12 och Emma var därav ungefär 8 beroende på vilken tid på året det var, och om jag inte minns fel så var det vinter, några kalla grader och snö på backen. Efter en stunds klappande och fantiserande vid hästhagarna så började vi röra våra små ben hemåt och passerade en massa hus men vid ett hus kunde man finna ett fel.

På gården till detta hus stod ett meterhögt stenblock, och ovanpå detta satt ett litet fågelhus, du vet ett sånt där som man lägger fågelmat i så att fåglarna kan sitta där inne under tak och picka bäst dom vill. När vi vände våra blå mot detta lilla fågelhus på stenblocket får vi inte se några pickande små fåglar, utan ett par ögon som stirrar tillbaka på oss. Vi stannar och försöker fundera ut vad i hela helvete det är som stirrar på oss och vi upptäcker att det är en katt.

Kattstackarn tänkte få sig en eller annan liten fågel i magen, och tyckte han var himla smart när han klättrade upp mot huset där han måste ha trott att fåglarna inte kunde ta vägen någon annanstans än ner i hans mage. Men ack så han bedrog sig! När han tryckt in sin lite lagomt lantligga, lönnfeta kattkropp i fågelhuset så kom han till insikten att han inte kommer ut igen. Han sitter där han sitter. Fast i fågelhuset (ironin är helt fantastisk). Katten tittar på oss med en extremt trött och less blick, och man kunde riktigt se hur less och irriterad han var. Som alla barn så blev jag och Emma fast beslutna att vi måste få ut katten därifrån så han inte dog eller nånting, men vi ringer inte på dörren till huset, nej, vi springer så fort vi kan hem till farmor.

Anfådda och rädda att katten ska hinna dö innan vi hinner hjälpa den ramlar vi in hos farmor och farfar och säger lite lätt panikslaget till farmor att "det är en katt som har fastnat i ett fågelhus!!!!! :(:(:(" varpå farmor svarar "äh! Har han tagit sig in dit så kommer han ut ochså!" Vi betvivlade detta och sprang tillbaka för att se om katten hade dött eller om farmor kanske hade rätt, och det hade hon. Såklart. Katten var ute ur huset.

Vi betvivlade dock att katten kunde ta sig ut av egen maskin så vi sprang tillbaka, och självklart var kattjäveln borta. Och det här kanske inte är så kul för utomstående och det är definitivt inte lika roligt att berätta det på cybervis som det är att göra det IRL, men jag vet i alla fall att Emma skrattar när hon läser det här.


Ungefär så här såg det ut. Förutom att katten var svartvit, huset brunt och träigt och faktiskt hade ett fönster fram. Kattens blick på bilden är dock identisk med katten i husets. Oh the joy.

Idag åkte jag, Emma och pappa ut och hälsade på farmor och farfar i Gnarp. Det är mitt ute på landet, det är tyst och lugn och skönt. Har inte varit där sedan i julas och då var det så mycket snö att det knappt gick att vara ute. Jag och Emma sprang runt och härjade och gick till alla platser vi lekt häst på som små (att leka häst var det enda vi gjorde, vart vi än var). Emma var i princip den enda som fastnade på bild, men jag trivs bättre bakom än framför kameran.


Farmors våfflor och hemmagjorda sylt. Finns inget bättre.


Lon är gammal, massa rostiga hästbett och årtal i cementgolven.


Vi klämde in oss i lekstugan. Där har det varit samma saker och luktat på samma sätt i alla år.


Vi klättrade och hängde i äppelträden (Emma i alla fall).


Kilometer med åkrar finns det.


Massa sol, massa fönster och en och annan fjäril.

Jag är hungrig. Kvinnan som ger mig mat är inte hemma. Håller tummarna för att hon kommer snart innan jag börjar tugga på inredningen. Har nyss tagit en välförtänt dusch, vilket är sådär smart av den enkla anledningen att jag inte har varit i stallet än. Vissa duschar efter dom varit i stallet. Men ÄH, nu är jag i alla fall ren och luktar gott. Odille må vara en häst men jag behöver ju inte lukta svett och damm för det. Jag mår i alla fall bättre då.

Dessvärre ser himlen ut att bjuda på regn, men jag försöker bestämt förtrycka detta och intalar mig själv att solen kommer få vara kvar på himlen. Så länge jag slipper regn i stallet så blir jag glad. Jag är som socker. Jag smälter när det blir regn. True story.

Nu lyssnar jag in mig på Familjens nya (Mänskligheten), och den är jävligt bra. Fast Det Snurrar I Min Skalle från förra skivan är lätt en av världens bästa låtar.

Nu bojkottar jag det här och letar nåt att äta.

Herregud. Jag är verkligen värsta pensionären. Kan lika bra gå i pension, skaffa käpp och få reumatism. Sedan jag kom hem idag har jag bara suttit ner och varit helt slut och fruktansvärt trött. Tror dock att jag håller på att bli sjuk, Emma har varit det ett par dagar och hon har säkert lyckats kleta av några bakterier på mig.

Har inte tid att vara sjuk. Inte lust heller. Blir en tidig kväll ikväll så ska vi se om jag kan sova bort skiten. Håll tummarna för mig. Nu ska jag lyssna klart på Empire Of The Sun – Standing On The Shore, stoppa i mig nån mat och sen ska jag nog faktiskt krypa under täcket. Vart är världen på väg?

Jag är ett troget Familjen-fan (har affischen på väggen och allt!) och idag fick jag mina öron njuta av en av Familjens låtar från nya skivan som släpps imorgon, och herreminje vad bra det är! Har längtat efter det här.

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Åt middag hemma hos Ronja. Att äta Ronjas mat är lite av ett hallaluja-moment. Jag, som är veteran när det gäller att äta Ronjamat, hade klätt mig i oömma och expanderande kläder för största möjliga matintag. Man får inte vara dum.


Efter maten åkte vi upp till Norra Berget och tittade på brasa, hälsade på Mamma-Ammi, tittade på småhästar och minglade med barnfamiljer.


Modern barkbåt - linsskyddsbåt.


Får inte glömma turistposen. Viktigt, viktigt. Ronja is bringing it.


Åkte hem från Norra efter att maten fått sjunka litegrann och åt efterrätt.


Ytterligare en modern barkbåt - Heinikenbåten. Byggd av Ronja. Det syns, den är ju estetisk vacker liksom. Jag avrundade kvällen klockan tio då mina ögon inte kunde hålla sig öppna längre. Pensionärsvarning på mig. Men så är det när man kliver upp klockan sex varje morgon och springer upp och ner i trappor & krattar som en galning hela dagarna. Man kan ju inte vara på topp jämt, menar jag. Ska bara sova igen mig så är jag på G igen. You'll see.