Marie kommenterade förut att jag visst lovat att jag skulle sluta skriva korta inlägg. Och det hade jag ju. Och ändå skrev jag två korta på raken igår. Shame on me. Har haft huvudvärk tre dagar i sträck, tror det beror på en fin mix av stress och trötthet och en förkylning som är på ingång. Känns roligt.

Skolupdate: har haft mina två första föreläsningar nu i dagarna i en av tre kurser jag läser den här terminen. Music & Event Management heter den. Precis som mitt program. Läser ochså företagsekonomi och från och med imorgon en kvällskurs i musikproduktion. Lots and lots of fun! Programmet verkar perfekt. Det är precis det här jag vill.

Hultsfredupdate: folk vet inte så mycket om Hultsfred annat än att vi har en festival en gång om året. Som inte riktigt gått som den brukat dom senaste åren, men den verkar i alla fall vara på väg tillbaka. Det får väl nästa års festival utvisa, antar jag. Vi gick på rundvandring med tvåorna häromdagen och nu har jag sett det mesta i Hultsfred. Sporthallen, våldtäktsstigen, systembolaget, barrvägen, puben/restaurangen och såntdär nödvändigt. Om jag påstod att Hultsfred är en världsmetropol vore det en lätt lögn, men det är bättre än jag trodde. Ingen inavel, god hygien hos invånarna och såntdär.

Sedär, nu vart det ett långt inlägg. Imorn ska jag ta bilder på lägenheten hade jag tänkt (måste städa först ehe) så ni får se. Har en del jag vill finslipa men det får dröja lite, just nu går pengarna åt till böcker. Nu är ni uppdaterade och jag har hållt mitt löfte om långa inlägg. Duktigt!

Söndagkväll i sällskap med David & The Citizens och försök att hitta lite variation i min kostcirkel. Jag ska ju äta varje dag. Gärna inte samma saker. Försöker hitta motivationen att hänga in det sista av mina kläder i garderoben ochså.

Går sådär. Ser på How I Met Your Mother istället. Jätteproduktivt.

Imorn nån gång ska jag ta lite bilder på lägenheten hade jag tänkt. Ifall ni skulle vilja se hur det ser ut, menar jag. Just nu står det dock två feta flyttkartonger och dom skulle dyka upp på varje bild och det är ju sådär. Tycker jag.

Nu ska jag återgå till att vara oproduktiv och hoppas på att det vänder. Imorn börjar skolan. Woop!

Är en trött tjej nu. Har morsat på lite peeps som jag ska gå i skolan med ikväll och, blev dock lite kortvarig. Trötthet och brist på dricka satte lite käppar i hjulen för mig kände jag. Var inte direkt på topp.

I övrigt är min läga så gott som inredd. Vill ha mer saker på väggarna meeen det blir lite svårt när man inte har nånting att sätta på väggarna. Så. Det får vänta. Har inte speciellt mycket roligt att berätta, men har två nollningsveckor framför mig så det kan bli ändring på det.

I övrigt #2 var det skottlossning här runt hörnet (jaja, allt är relativt) igårnatt, nån snubbe blev skjuten i magen mitt i ett öltält. Nån MC-uppgörelse. Lät som om det var smällare, tydligen. Jag sov dock som en stock (lägg märke till rimmet). Nu ska jag lägga mig i sängen. Är som sagt en trött tjej.

Örnen har landat. Och med örnen menar jag givetvis jag. För cirka åtta timmar sedan, dock. Har släpat en handväska med en vikt på cirka ett ton, en dataväska med liknande massa och slutligen en fet resväska som vägde minst ett ton den med. Minst, I tell you. Jag har alltså burit runt på ungefär tre ton idag, vilket är ganska imponerade om jag får säga det själv.

Ikväll har jag packat upp (läs packat ut, allt ligger på golvet/bordet/soffan) resväskan och tre resterande flyttkartonger sedan sist. Har satt foton i ramar och böcker i bokhyllor så läget i lägan börjar ta sig. Imorn ska jag hängag upp tavlor och gardiner och såntdär. Och handla glödlampor. Har hört att det är bra att ha.

Allt känns i alla fall lite bättre nu. Det var jobbigt att vara kvar i sundsvall efter att ha sagt hejdå till alla. Men nu är jag här och ska träffa nya människor och hitta på nya saker och då kommer det inte vara lika jobbigt längre (men jag saknar er därhemma/ni som är från hemma men befinner sig i andra städer. Saknar att ha er fem minuter bort).

Nu ska jag sova.

Sitter på ett tåg som snart är i stockholm. Landar inte i Hultsfred förrän om sex timmar men skulle helst vilja vara framme nu. Vill bara stänga in mig och vara själv för det är jobbigt nu, I won't lie. Förutspår att det kommer vara en jobbig helg, skulle tycka om att det blir måndag snart så jag får träffa lite nya människor och inte tänka på att det är jobbigt. För jag visste att det skulle vara jobbigt i början.

Men som sagt, lite skola och härliga människor på det här, så. Kör på lite Julian Casablancas i öronen och sånt så länge. I'll be back.

Allt börjar närma sig nu. Dra ihop sig, liksom. Och allt går så himla fort. Tyckte jag nyss kom tillbaka från att ha flyttat möblerna och tyckte det var så himla långt med tre och en halv vecka tills jag flyttade på riktigt (men såklart det inte var så långt som jag tyckte), och nu står jag här och säger hejdå till dom viktigaste personerna i mitt liv. Har sagt hejdå till fyra av dom hittils. Och det sög (och nu pratar vi inte mer om det).

Känner att jag helst bara vill åka ner nu. På en gång. Har dock ett par till människor att säga hejdå till och saker att packa, men vore det inte för det skulle jag vilja åka nu. Det känns så jobbigt att stanna kvar nu. Jag blir bara ledsen för jag kommer sakna er så mycket.

Vad skolan gäller känns det som om jag är sju igen. Ny skolväska, block, pennor, sudd och hela kittet liksom. Fast på en vuxen nivå. Men ändå kan jag inte hjälpa att få panik över att ingen ska tycka om mig och att jag inte ska fatta vad lärarna snackar om. Men det är normalt, har jag förstått det som...

Nu ska jag sova.
Känns jobbigt att vara vaken just nu.

Nu ska jag avskedsfika med Ronja och Rasmus, sen ska jag göra det jag gruvat mig för hela veckan. Jag har funderat på det här inlägget i ett par dagar. Jag tror att det är för att jag har svårt att veta vad jag ska säga, för Odille är den enda här i Sundsvall som inte kommer förstå vart jag tar vägen. Varför jag slutar komma ut till henne. Varför jag inte tar hand om henne längre.

Och nu är det visserligen så att hon är en häst och inte tänker i samma banor som vi människor, men mitt lilla hjärta tycker det är jobbigt att tänka att hon kanske tror att jag överger henne. Speciellt nu det senaste halvåret när vi blivit så mycket tajtare och hon följer mig vart jag än går.

Vi har haft tre fina år. Hon har varit min bästa vän i tre år. Hon har sett sidor av mig som ingen människa har fått. Hon har sett mig skitarg, gladare än jag trodde var möjligt och så ledsen att det känns som hela kroppen ska gå sönder. Alla som har eller haft husdjur förstår hur det är. Det är en relation olik alla andra.

Så Odis. Mitt hjärta. Jag överger dig inte. Jag bara försvinner ett tag, men jag kommer tillbaka. Jag kommer komma tillbaka till dig tills du inte lever mer. Jag kommer inte komma lika ofta som förut, bara. Och jag glömmer inte bort dig. Ät mycket gräs och lev pensionärsliv så mycket du kan. ♥

The Beach Boys – God Only Knows

Först idag fick jag arslet ur vagnen och framkallade mina och Amandas engångskameror vi hade med oss till Peace & Love. Och jag måste säga att ha engångskameror på festival är lysande. Det blir en speciell känsla med bilderna. Kvallen är ju därefter, men vafan. Är det festival så är det. Så här får du några:

Jag har en relativt nygjord spellista som heter Augusti (jätteoriginellt) som går lite på repeat. Du borde lyssna lite på den, tycker jag. Såvida du inte har bättre saker för dig. Eller bättre spellistor. Då får du gärna dela med dig.

Jag hade en fin kväll igår. Min fina Ronja fyllde ju år i veckan och igår skulle hon och Jennifer firas med middag och dricka och fint sällskap och sånt. Ibland tänker jag på hur bra det är att jag faktiskt har så många bra människor i kretsarna. Tycker om hur dom är raka och hur dom får mig att skratta tills jag har kramp i käkarna.

Och efter middagande, vinande och besserwisserspelande utforskade vi sundsvalls uteliv en söndag (recension: inte mycket att hänga i julgranen) och hamnade till slut på allstar under värmelamporna. Allt eftersom tiden gick blev det mer och mer manfall tills bara fyra återstod. The fantastic four, liksom. Världens bästa foursome. Och snart åker tre av oss till andra delar av sverige och vi har inte umgåtts som vi borde i sommar. Det gjorde oss nog ledsen allihopa.

Vi satt kvar under värmelamporna tills personalen började hänga upp stolarna runtomkring oss. Då tänkte vi att det kanske var dags att gå. Så vi satt på donken tills klockan passerat ett och åt cheeseburgare och pratade om allt från P3 till brustablettsfyllor.

Ni är så himla bra, så ni vet. Jag tycker om er. Och jag tycker det är bra att även fast vi inte setts allihopa på länge så är det som om det vore igår.

Jag gör nu ett löfte till er som läser (vilka ni än är): jag ska skriva bättre inlägg. Längre inlägg, vettigare inlägg. Mer innehållsrika inlägg. Mer äkta inlägg. Om allt det fina men ochså om allt det fula. Har så mycket inspiration och så mycket ord som måste få komma ut, så nu ska dom få det. Så efter det här är det slut på fjutterier och tråkerier. För vem vill läsa sånt egentligen?

Inte då jag, i alla fall.

Så kom ihåg att det här var ett löfte.
Om jag inte håller det ger jag all tillåtelse att skälla på mig.

Savvy?

Och ikväll hade jag och Bea tänkt gå ut litegrann eftersom det är vår sista gemensamma helg i Sundsvall på ett bra tag, men jag tror vi missade att ta med följande saker i beräkning: 1. vår pizzamiddag på biteline som har en tendens att orsaka ett omfattande paltkoma, och 2. regn. Fast mest punkt nummer 1. När vi väl satt oss i soffan kom vi aldrig upp igen. Men det är okej. Det blev ett glas rosé och sånnadär fina funderingar som bara vi kan ha.

Älskar när folk har sånna fina funderingar. Om palindrom (som tacocat, till exempel. Mycket bra exempel), om man helst skulle gömma sig i bilringar eller dubbelhakor, om gamla människor har så platta bakdelar för att dom suttit på dom under hela sitt långa liv, George Clooney, hur fel det blivit i vissa människors genpooler och sånna grejer.

Ville bara säga det. Nästa gång jag har en såndär fantastisk fundering ska jag dela med mig av den. Och egentligen är jag skittrött och skulle kunna sova på dirren, men jag tror faktiskt jag ska städa. Hur går det ihop?

Gråmulet väder och jag har spenderat lite för mycket pengar på saker till min lägenhet på förmiddagen. Och en resväska. Pengarna och tiden bara rinner iväg.

Och det är med en aning skam jag säger att jag nu ska åka till selånger marknad.

Vill att det ska bli imorn så jag får dricka vin. Nu. Dirr. Pronto.

fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
FA-AN

Såru vet.

Hittade en jättegammal bild på mig och Ronja som fyller 21 år idag. Min bästaste Ronja since tidig höglundatid och more to come. Grattis bebis! ♥

Man brukar ju alltid ha nån känsla, men idag har jag inte en enda.
Det är lite skönt. Som att trycka på paus, liksom.

Söndagskväll med Paolo Nutini i öronen. Helst vill jag gå och lägga mig. Eller bara sitta här och vara kravlös. Passa på att vara det medan jag kan. Medan det fortfarande finns en sommar och en kravlöshet att klamra sig fast vid.

Blev en kort kväll igår. Ett kort besök på drakbåtsgrejen för att dricka en öl och konstatera att det (drakgrejen, inte ölen) var nåt att hänga i julgranen i år heller. Huamig. Åkte en kort bit hem till Amanda och såg på inte en hel film innan hon skulle hämta sambon på jobbet tillika skjutsa hem mig.

Idag har jag hälsat på farmor och farfar och nu ska det jobbas. Gud så intressant. Jag återkommer med nåt intressantare.

Läget är följande: ligger i sängen. Har ont i nacken. Ser en film. Snart middag. Snart stallet. Jobb ikväll och jobb imorn och jobb på söndag (dock inte så illa som det låter - sista jobbarhelgen!). Sov en stund förut men har trötta ögon ändå. Ikväll ska jag jobba en stund. Sen ska jag äta chips eller nåt annat meningsfullt och givande. Kul för mig.

Dagens låt: Russian Red – I Hate You But I Love You

Langar en gammal bild i brist på annat. Just nu skjuts det fyrverkerier som om det inte fanns nån morgondag utanför fönstret (och jag har ingen aning om varför). Börjar jobba klockan 06.45 och borde sova nu men är inte trött. Är det ett problem?

Äter frukost och har precis börjat se om the Walking Dead (aka typ det bästa man kan se i zombieväg). Igår var jag en fruktansvärt less tjej, men idag är det bättre. Ska uträtta lite ärenden och kramas med hästen om ett tag.

Det här var ju ett väldigt tillfredsställande inlägg.
Jag återkommer.

Det är trött idag. Mitt sällskap idag har varit film och sängen. Prima liv.

Nu är jag hemma. Har burit vad som känns som tusentals kartonger, möbler, påsar och annat skit. Städat och packat upp, skruvat och flyttat runt. Har lärt mig hitta vägen till skolan och såntdär annat man behöver hitta vägen till (vilket inte är så svårt när Hultsfred är ungefär lika stort som insidan av min ficka).

Mina saker är på plats och jag ska sova på en madrass på golvet tills jag flyttar på riktigt.

Jag har inte pratat mycket om flytten och jag vet inte varför. Och jag känner mig kluven för att flytta för jag har saker och Odis och människor här jag inte vill lämna. Men därnere finns min drömutbildning. Och det är något man inte kan passa på. Yrkesframtiden får vara i fokus och världen får vara på paus även om det gör ont.