Såhär ser jag ut precis just nu. Eller tekniskt sett för ungefär tio minuter sedan. Nu har jag i alla fall MGMT – Time To Pretend i öronen och ska alldeles, alldeles strax knalla bort till Ronja och hjälpa henne. Eller jag får nog inte hjälpa henne. Jag ska titta på när hon lagar mat, helt enkelt. Det är nog lika bra med tanke på incidenten med aiolin i åttan...

Ikväll är det Valborg. Vet inte om man kan kalla det högtid. Tycker inte jag. Vet inte ens vad den finns till för. Kanske är det dålig allmänbildning, kanske är det helt enkelt inte värt att veta. Jag ska spendera min Valborgsmässoafton med middag hos Ronja med henne, Sofia, Marie och (Tobias) Ohlsson. Ohlsson är liksom tuppen i hönsgården idag. Det blir fint. en ska vi väl masa oss iväg till en brasa sålänge det inte börjar regna, blir lite knivigt att elda då. Sen återstår det att se vart vi tar vägen, men det lär bli lugna gatan ikväll.

Resten av helgen ska jag spendera med Odis, funderar på om jag ska våga mig upp i skogen eller om det är mycket snö där. Det är ju tur att det inte är jag som ska gå i snön, i alla fall. Behöver lite skogsluft, tror jag. I övrigt står fika med Lisa och middag hos pappa på schemat. Blir nog en bra helg, tror jag.

Nu har jag tryckt i mig korv och mos till lunch, som den karl jag är, och kopp te nummer två för dagen. Dock är mitt favorit-te slut så jag får stå ut med Earl Grey som smakar gräs, men vad gör man inte för lite te. Ack och ve (ofrivilligt rimmande).

Känner du för att vrida upp volymen okristligt högt och sjunga okristligt falskt en liten stund har du tre bra låtar att göra det till här:

The Cardigans – You're The Storm
Florence + The Machine – Dog Days Are Over
Shout Out Louds – You Are Dreaming

Nu ger jag det där utlovade livstecknet genom att berätta för dig, käre läsare, vem du nu är, vad jag har haft för mig de senaste dagarna. Förutom att städa trapphus började jag i lördags det jobbiga och krävande projektet att rycka Odis man. Den har växt på sig cirka 5 centimeter för mycket under vintern då jag inte vill ta av mig vantarna och rycka manen då risken finns att mina fingrar kunnat frysa och trilla av (jag bor ju i norrland), så i helgen gjorde jag slag i saken och började rycka! Och jag röck och jag röck så fingrarna blödde men efter halva manen orkade jag inte mer och jag är hemskt ledsen att behöva berätta att hon gick med halva manen ryckt och halva oryckt tills nästa dag.

Men igår när jag skulle rycka det sista var hon exeptionellt jobbig och antagligen var detta jämsesidigt, för hon ledsnade totalt på att jag våldade och hängde i hennes man så hon ställde helt sonika sina ungefärliga 800 kilo på min vänstra fot. Min vänstra stortå, närmare bestämt. Jag spottade & svor och tog det hela som en karl och fortsatte rycka. Lite fotsmärta får inte mig att vackla, inte.

Så nu är min fot prydd med lite blåmärken och nåt litet sår och det är ju en himla tur att jag inte ska visa mina fötter för någon. Jag hatar fötter. Usch. Jag har nog lite fotfobi, därav vill jag inte att någon slänger fram sina fötter till mig heller. Som tur är så händer inte det speciellt ofta.

I lördags hade jag och mina vänner en riktigt röjig och härlig utekväll, något som verkar vara ett signum för när Rasmus fyller år, det var nämligen samma sak förra året. Mest likt förra året var nog att Rasmus firade mest av alla att han nu är myndig i alla länder och var lite överallt och ingenstans. Vi höll honom ifrån Clas Ohlsson, dock.

NÅVÄL. Den erkända dagen efter, söndag, händer det ofta att vi samlas några utslagna och trötta ungdomar hos Rasmus (eftersom han är den enda av oss som skaffat egen lägenhet. Vi andra är antingen för fattiga eller för bekväma med att bo hemma hos mamma, antar jag HEHE) och se på film och umgås. Denna söndag åt jag middag med Amanda och skulle därav bli lite tidig till Rasmus bodega och han lovade att han skulle lägga sin nyckel i postfacket så jag skulle kunna komma in och invänta resten av flocken i den aningen bakis/sprit-doftande och dagen-efter-röriga lägenheten. Jag sticker ner mina fingrar så långt det går utan att fastna i postfacket och hittar inte så mycket som ett spår efter en nyckel (detta faktum blev jobbigare än nödvändigt eftersom min blåsa var fylld till bristningsgränsen).

Det fanns ingen tvekan om att han hade glömt att lägga ut den, Rasmus har en tendens att vara lite tankspridd (men vi tycker om dig ändå) så jag slår en signal till Ronja som ochså skulle anlända tidigt. Jag satt i trapphuset i väntan på Ronja och fick stensmak i röven, och när hon väl kom så fick hon den fina idén att Rasmus kanske, kanske inte hade låst sin balkongdörr, så hon skuttar iväg för att se om vi kan klättra upp. Vi byggde en sorts stege av en bänk och en stol stående ovanpå den bänken, mycket instabilt vill jag lova. Men upp kom vi, och jag ber verkligen till gudarna att inte en själ såg oss, för något så osmidigt som när vi klättrade över balkongräcket och nästan ramlade i Rasmus rena tvätt får man leta efter.

Vi hittade oss en stol och en filt och tänkte att "vi sätter oss i stolen och drar filten över oss så kanske han inte ser att vi sitter här när han kommer och då kan vi skrämma honom. Gud vilken bra idé!" Vi väntade och väntade, jag blev kissnödigare och kissnödigare och övervägde att kissa på hans rena tvätt som hämnd för att han glömde lägga ut nyckeln till mig, och vi pratar och skrattar och rätt som det är så öppnar Rasmus balkongdörren och vi skriker så högt att det måste ha hörts i hela västernorrland. Och det är ju himla tur, måste jag tillägga, att jag har tillräcklig självbehärskning så jag inte kissade på mig för satan så rädd jag blev.

Jag mejade ner Rasmus och sprang på toaletten, spenderade resten av kvällen med goda vänner, film och sånnadär bra saker. Såhär gick det alltså till när jag och Ronja besteg Rasmus balkong. Slutet gott allting gott! Om du orkade läsa allt det här förtjänar du nästan ett litet pris, minsann!

Idag idag idag har Johnossi, som lätt är ett av mina topp 10-band, släppt sitt nya album. Jag kom hem från stallet för en dryg timme sedan, och efter en dusch och lite mat i magen ska jag lyssna in Mavericks. Det borde du ochså göra.

Vampire Weekend – Giving Up The Gun

Vet att jag lovade uppdateringar och livstecken och såntdär, men intranätet går så fruktansvärt sent och det är långt efter bollibompa och jag måste lägga mig nu. Tragiskt. Jag lägger mig klockan tio (men om sanningen ska fram kunde jag ha lagt mig för en timme sedan...). Hade tänkt vara i sovande tillstånd för en halvtimme sedan men jag tänjer lite på gränserna idag. Det får man göra.

IMORN, ja, då ska jag minsann åstadkomma någonting här på intranätet.
Återkommer med hur detta går.

Jag lever. Är bara överallt och ingenstans samtidigt och hinner inte med att ge livstecken. Ikväll ska jag dock ta mig tid att ge lite livstecken och berätta en liten historia för er, om när jag och Ronja klättrade upp på Rasmus balkong. Det är en sjuhelvetes historia vill jag lova.

Nu ska jag invänta lunch. Det kurrar lite i kistan.

Idag är det fredag. Gillar fredagar. Gillar att den här veckan verkar ha försvunnit innan jag ens hunnit blinka. Lite sjukt. Jag har käkat pannkaka till lunch, sopat i fikarummet och vad eftermiddagen bjuder på har jag inte en aning om. Senare väntar stan och uträtta lite ärenden, Odis får vila idag men imorgon ska jag vara där igen och störa hennes fridfulla pensionärstillvaro. Lite rätt åt henne tänker jag.

Ikväll ska jag strategiskt placera min rumpa i den mest nedsuttna delen av soffan och handen i godisskålen och inte förflytta mig därifrån annat för att gå på toa och för att ramla i säng när jag blir trött. Typ klockan tio, alltså. Min dygnsrytm har blivit seriöst rubbad. Pensionärsvarning. Imorgon fyller två av mina godas vänner år så jag ska klämma in firande av dom båda. Först middag hos Jonna med tjejerna och sedan drar jag vidare till Rasmus för fest och sedan utgång. Blir fint tror jag!

På söndag ska jag vara trött, äta middag med Amanda och jag lär ju lägga mig efter det (smärre överdrift. Hoppas jag. För mitt eget bästa). OJDÅ, pensionärsvarning igen!

Peace.

Morgonpasset i P3 är min höjdpunkt på dagen. Även fast det är på morgonen. Så jag ger dig det som i princip gjorde min dag häromdagen:
http://sverigesradio.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2322939&BroadcastDate=&IsBlock=

Igår hände något extremt irriterande mig på bussen ut mot södra alnö. Jag var lite tidig men bussen var framkörd så in gick jag och hittade mig ett säte, behagligt beläget på den bakre delen av bussen. Jag var därmed första kvinna in i bussen. Första person överhuvudtaget, faktiskt.

Jag satt där på mitt säte på bakre delen av bussen en stund, och efter sisådär fem minuter kom det en jänta in i 15-årsåldern in i bussen med två pippilotter på huvudet och mimar och svänger med huvudet i takt till musiken hon har i öronen. Hon tittar sig omkring i bussen, som är helt tom om man bortser från mig, och var sätter hon sig? Jo, det ska jag tala om för dig. Hon sätter sig på sätet framför mig. Jag tänkte "du inkräktar lite på mitt personliga space eftersom bussen är helt tom och du kunde satt dig var som helst, men så länge du är tyst och timid kan jag leva med det". Och vad gör hon? Jo, hon börjar stampa i takt till musiken hon har i öronen. Och det är inget diskret litet stamp stamp stamp, nej, det är ett STAMP STAMP STAMP!!! Så mycket STAMP att hon lika gärna kunnat ställa sig och hoppa i mittgången, att jag hör det genom radion i mina öron som jag skruvat upp till högsta volym för att slippa lyssna på detta enerverande fenomen.

Jag och min korta tålighet för dessa enerverade fenomen håller på att explodera och jag börjar överväga att 1) kasta min kyckling och curry-macka på henne, liksom mula den i ansiktet, eller 2) dra en riktigt saftig snorloska i hennes nacke i sann Örjan-anda (alla som sett på Hjälp! vet vad jag menar) och avsluta med "så går det när man stampar för högt STAMP STAMP STAMP. Och jag ber om ursäkt för snorloskan, det var inte meningen". Jag sållade dock bort alternativ nummer 1 då jag kom till insikt att om jag kastade min macka på henne skulle det ju inte bli någon macka kvar att äta och det är ju inte roligt för någon. Och jag spottade heller inte henne i nacken. Bara visualiserade det i mitt huvud. Det fick räcka.

True story. Dock en lite överspelad true story som alltid, men poängen var att mina i-landsproblem vet ingen ände.

Jag har P3 på i öronen hela dagarna medans jag jobbar och får höra massa bra (och även mindre bra) historier och bli allmänt allmänbildad. Imorse fick jag höra en av dessa bra (eller även mindre bra) historier om en man i england som blev av med sitt körkort på ett sätt som inte alls gör mig förvånad över att jag tycker att människor är dumma.

Så här var det: han hade suttit hemma i sin fotölj en kväll, drack lite (kan ha varit lite mycket ochså) när hans granne, tillika vän, från 400 meter bort ringer och ber honom komma över. Den lätt berusade mannen svarar då att han kan inte, för han kan inte ta sin bil (varför han nu ska åka bil 400 meter). Då säger hans vän på andra sidan luren att men om du inte kan ta din egen bil kan du väl ta din sons? Då blir huvudpersonen i historien lite glad(are) och säger att ja, det kan han ju göra! Så ut vinglar han, och trycker ner sig i sin lilla sons elbil som går i en maxhastighet på ungefär 6 km/h.

När han satt sig i bilen och börjat åka kommer polisen. Polisen ber honom att stanna bilen, men icke sa nicke tänker mannen utan han pressar plattan i mattan och hoppas väl att han ska kunna pressa den lilla, sketna elbilen till en sju, kanske åtta km/h innan den kappsejsar. Men polisen fick tag i honom och eftersom han körde berusad blev han av med körkortet. I 6 km/h.

That's all folks, människor är idioter och nu ska jag kramas med mamma.

Idag var du jobbig. Jag är helt slut. Men det är tur att du har byggt upp tycka-om-mätaren så mycket att jag inte kan vara arg på dig så länge. Annars hade jag nog flippat.

Idag är jag lite tröttare än alla andra dagar. Brukar vara det på tisdagar. Normala människor är extra trötta på måndagar men inte jag inte, jag är extra trött på tisdagar. Känns som mina ögonlock är 100 kilo tunga och ska ramla igen vilken sekund som helst, men icke, det blir inget av. Mina trötta ögon till trots ska jag snart åka till ön och tvinga Odis att röra på fläsket litegrann. Önskar att paddocken kunde torka upp lite mer så man slipper ha lera upp till knäna.

Idag har jag städat sexvåningshus (en bit kaka för oss som är vältränade och sånt), och nästan trillat ner för en trapp i ett av dessa sexvåningshus (men sen tänkte jag "äh, varför ska jag ramla ner för trappen, det är ju både smärtsamt och onödigt!" så jag gjorde det inte).

Hungrig är jag ochså. Som omväxling. Ack och ve och elände.

Söndagstrött. Sådär man bara kan vara på söndagar.
Söndag är en lång dag.

Fördriver just nu tiden med Fringe. Bra skit. Spännande skit. Ikväll ska jag umgås med Ronja. Känns som det var hundra år sedan, men det är bara en vecka. Blir nog mys med godis, film och filtar på norra berget eftersom det är så fint väder. Det gillar vi.

Är lite fredagstrött i ögonen. Blir nog att knoppa snart. TV med mä först. Imorn ska jag och Emma raida birsta. Leta nya böcker och skivor och kanske blir det ett och annat tillskott till garderoben. Ska fylla magen med fika och bilen med bensin ochså. Nödvändigheter.

Blir så glad varje gång radion spelar Ack, Sundbyberg så jag vrider upp volymen så högt det går och så det nästan ringer i öronen och bara njuter och tänker att det är sommar snart.

Mitt älskade hästskrälle.
Jag vill ha sommar nu. Nununu. NU.

Det är vår. Jag gillar vår. Även fast det luktar hundbajs ute och man blir blöt om fötterna (i alla fall vi som stoppar fötterna i converse året runt) bara man tänker på att gå ut så har jag återfått lite hopp om livet. Jag gillar att ha hopp om livet. Och även fast vädret var lite förrädiskt och regnade så består mitt hopp om livet. Lite av det i alla fall. Jag sa ju aldrig att det var mycket hopp, liksom.

Idag har jag lyssnat på P3 hela dagen. Jag älskar P3. Bästa stunden är på morgonen när jag får lyssna på morgonpasset. Dom är helt fantastiska. Om du som vilar ögonen på det här ochså är uppe med tuppen bör du ratta in P3 mellan halv sju och tio. Känner mig så uppdaterad om allt från vulkanutbrott till Melissa Horn och kungabröllop. Återstår att se vad jag blir uppdaterad om imorgon.

Igår tog jag årets första ridtur utan jacka, och det var inte i min smartaste stund jag bestämde mig för att det skulle vara mysigt att rida barbacka på en häst som fäller päls som en tokig. Hästhår överallt. ÖVERALLT. För den som aldrig suttit barbacka på en häst kan jag berätta att hästhår kliar. Sticks och kliar. Jag och Odis klafsade i alla fall runt i paddocken en stund. För att ha trimmat dåligt i vinter är hon i himla fin form måste jag säga. Så fin form man kan bli när man är 21 och bara skruttar runt. Min älskade lilla gammnucka. ♥

Imorn är det fredag. Veckan är slut. Helgen blir lugn för min del, har ingen festlust efter förra helgen. MEN peppen kommer återfinna sig lagom tills nästa helg när Jonna fyller 20, då ska klackarna sparkas i taket igen. Blir fint! Har mutat Emma med fika för att hon ska följa med mig på birsta (jag ångrade mig, det blir inte stan, vi åker till birsta istället. Du har ingenting att säga till om) på lördag. Behöver nog inte muta henne egentligen men ibland måste man ju vara snäll mot sina syskon. Ibland.

plusgrader, hundbajs och av med alla kläder
Vårigt väder kräver vårig musik.

Jaha. Är på jobbet. Här går det inte i många knop, inte. Har städat fyra trapphus på fem timmar. Dock var det trapphus med 28957289537 trappor, så det är ju trevligt att jag får träning på jobbet. Sen att jag är helt död och svettig när jag klättrat upp för alla 28957289537 trappor var ju bara en detalj som ingen behöver veta. Som ni nu vet ändå. Tur att jag aldrig påstått att jag är vältränad, det är ju fult att ljuga har jag hört.

Nu har jag tryckt i mig en låda mat och ska väl fortsätta pilla naveln tills gubbarna kommer tillbaka. Vet inte vart dom tagit vägen. Puts väck. Har en sisådär tre, fyra timmar kvar (lite diffust sådär) sen ska jag knalla hem och åka till stallet och plåga min häst. Blir fint.

Just det, LISA ÄR HEMMA! Äntligen! ♥

Upp klockan sex. Trött tjej. Gå till Sallyhill. Gå i trappor. Städa trappor. Dricka te. Äta kakor. Jobba långsamt. Svettas. Våndas. Klappa häst. Äta mat. Huvud på kudden. Hej John Blund.

Igår kom det fram en liten kotte till mig och önskade mig en glad sommar. Jag vet inte om det är han eller jag som missat att det bara är april, men han såg så glad och nöjd ut så jag tackade detsamma och tänkte att det var väl bra att någon var optimistisk.

Igår var mitt humör alldeles shut the fuck up and suck my dick och dessutom har jag sån tjock och massiv ångest över helgen (jag ska aldrig mer dricka vin. Okej, vem försöker jag lura?). Det var väl det där med att reta karmagudarna, eller vad sa vi? Var less och förbannad och sen åkte jag till stallet och då var allting som bortblåst. Är så glad att jag har det där stället att åka till för annars hade jag nog både klättrat på väggarna och rivit huset vid det här laget.

Och idag köpte jag en majblomma av en liten jänta som skuttade fram och skrek (ja, hon skrek. typ) "VILL DU KÖPA EN MAJBLOMMA?!!!!" (kan ha berott på att jag inte hörde vad hon sa för jag hade lurar i öronen. Eller att jag blivit gammal och lomhörd) och snäll som jag är så drog jag fram en tia och köpte en majblomma på en pinne som jag sedan stuckit mig på varje gång jag stuckit ner handen i väskan.

Dom senaste dagarna har inte varit mina dagar. Vet inte om jag har dragit på mig lite dålig karma men någonting måste jag ha gjort. Världen vill mig bara inte väl.

Och jag kan inte sluta säga fel saker, kan inte sluta säga för mycket saker, jag bara vomerar ord som jag egentligen inte vet om jag vill ha ut överhuvudtaget. Jag måste ta mig samman. Även fast det är så mycket jag vill säga egentligen men nu ska jag bara vara tyst för det blir bäst för alla då.

Dessutom tappade jag min telefon mitt under Hoffmaestros spelning igår. Fick tillbaka den alldeles manglad och batteriluckan går inte att sätta fast och jag måste nog köpa en ny telefon. Jag måste vara den enda personen i hela världen som inte gillar att köpa en ny telefon.

I've waited hours for this
I've made myself so sick
I wish I'd stayed asleep today
I never thought this day would end
I never thought tonight could ever be
This close to me
Just try to see in the dark
Just try to make it work
To feel the fear before you're here
I make the shapes come much too close
I pull my eyes out
Hold my breath
And wait until I shake...

Just try to see in the dark
Just try to make it work
To feel the fear before you're here
I make the shapes come much too close
I pull my eyes out
Hold my breath
And wait until I shake

Less på vädret. Regnet strilar ner och kan sparka glädjen ur vem som helst. Yours truly ska i alla fall trotsa regnet och kila ner på stan med Emma och fixa biljett till Hoffmaestro och fika med pappa. Nåja. Trotsa och trotsa var väl att ta i, pappa hämtar oss så vi slipper gå. Jag som dagen till ära har satt upp håret för att kunna trotsa regnet. Jag har inte problemet med att håret goes 80's när jag går ut, nej, mitt hår blir platt och spikrakt. Varför ska man vara som alla andra?

Nåväl. Ska slå ihjäl den återstående timmen tills pappa kommer. Har Hoffmaestro i öronen (peppen är peppad) men tror minsann att det blir några avsnitt Scrubs nu. I'm feelin' it.

Det är dimmigt idag. Rått och jobbigt. Vill egentligen inte gå ut överhuvudaget, helst av allt vill jag bara krypa under täcket och gå i ide ett par dagar men det blir inget av. Igår när jag kom upp till stallet gjorde jag den trevliga upptäckten att det ser ut som Odis har skabb, för all hennes vinterpäls som är på väg bort hänger i stora tussar runt kroppen på henne och hon ser förjävlig ut. Spenderade ett bra tag med att febrilt dra ryktstenen över kroppen på henne men hur mycket jag än borstade så dyker det upp mer och mer päls överallt. Jag hatar hästhår. Att jag dessutom fick jaga henne runt gården innan vi ens kom in i stallet var ju bara som grädde på moset. Normalt sett brukar jag bara släppa henne medans jag stänger grinden och hon står där, stilla och timid, och bara väntar på mig, men inte igår inte. Då börjar hon gå iväg och när jag går efter börjar hon springa. Såklart. Fick tag i henne till slut i alla fall, men less var jag. Jävla djurjävel.

Nu ska jag sparka igång min dag. Kanske. Om en stund.

Hemma igen. Har spenderat dagen antingen körandes eller åkandes bil i sex timmar genom skog, skog och ännu mera skog. Min släkt bor nästan vid världens ände. Åtminstonde i närheten.

Ikväll har jag ödslat en halvtimme på att tvätta Odilles alla borstar. Kändes som ett evighetsgöra. Som grädden på moset luktade borstarna satan när dom blev blöta och följden blev att hela tvättstugan luktade satan. Hästhår är verkligen djävulens påfund, det fastnar överallt och när det väl fastnat försvinner det inte därifrån. Nu är i alla fall borstarna rena och förhoppningsvis har inte Zidde lyckats lusa ner dom och imorn ska dom returneras till sin hemvist på ön.

Nu tänker jag knoppa. Imorn väntar stallet och stan en sväng. Har saknat civilisation. Peppar för helg, fest och Hoffmaestro. Blir fint.

"Undrar om det är såhär det känns att ha vattenskalle?"


Jag och Emma. Lika fina som vanligt.


I min familj kommer fortfarande påskharen och lägger ägg trots att den yngsta av oss är snart 15.


En dag gick vi till Viterliden och konstaterade att vi inte ville vara där, så vi gick ner igen. Sedan packade vi in oss i ett par bilar och åkte till vindkraftverken och åkte pulka, åt pannakaka & fläsk i solen och andra bra saker.


Emmapemma.


Solbrillorna åkte fram mellan varven.


Vi åkte offpist med pulka, vilket var en sådär smart idé såhär i efterhand. Det gick bra på vägen ner, men sen var det bara att hålla god min och krypa sisådär en kilometer i uppförsbacke och blötsnö. Man blev blöt och trött.



Jag, Emma och kusin Johan. Som vanligt fastnar aldrig kusin Linda på bild för hon är som hon är (fast på ett bra sätt).

Imorn kommer jag hem igen. Ska bli lite skönt. Saknar stan (sundsvall är kanske inte mycket till stad egentligen men har man spenderat några dagar här så är sundsvall rena storstaden). Saknar alla människor. Saknar mest av allt Odis.

Har sen senast plöjt några böcker, åkt baddjur i pulkabacken, åkt snowboard (♥ jag älskar att åka snowboard, varför jag plockar fram den så sällan är ett myserium), sovit, dansat, solat, ätit ett ton godis, sett ut som skit (och gillat det) och sist men inte minst har jag mått bra på ett sätt man bara kan göra häruppe i skogen.

Nu ska jag försöka önska bort molnen som är ivägen för solen och sen kanske spöa min morbror litegrann.

Har äntrat norrland. Det är ett par plusgrader, snön droppar litegrann (dock är fönstren nästan täckta av all snö som rasat från taken, men norrland will be norrland). Vi har inte riktigt sparkat igång dagen än, men guitar hero går varmt på övervåningen, det står rulltårta på bordet och snart ska vi åka till lyckselse och käka pizza (det är bara här man åker en timme för att få äta pizza).

Igår ringde Lisa och berättade att Bjoern har bokat hotellrum till oss allihopa till Yran, så det blir ett besök i östersund i sommar ochså. Can't wait!